Filmen sågs på internet av Jimmy På Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Borrsvängsgatan 8 i Göteborg.
Roberts betyg: 4-Kommentar: Fucking Åmål har inte riktigt den impact på mig som jag hade hoppats. Den känns lite som ett fint minne; omöjligt att återuppleva lika starkt. Jag tror att det beror på att jag upplever skådespeleriet som väldigt ojämnt. För det mesta är det lysande, men ibland sjunker det ner till nära botten, och även om det är få scener som känns sjaskiga så påverkar det givetvis helhetsupplevelsen starkt. Dock finns det ett flertal riktiga guldkorn, små inflikningar, kommentarer och miner som höjer filmen en bra bit över marken. Jag tänker på tjejen i rullstol i scenen när hon lämnar Agnes misslyckade födelsedagsfest. Jag tänker på Johan Hults minspel rätt igenom. Jag tänker på pappan som kommer in i rummet och citerar Södergran. Och så vidare. Den listan känner jag är lång.
Jag vill rekommendera bonusmaterialet på DVD-utgåvan med kommentarer av regissören Lukas Moodyson i bakgrunden. Sparsmakat är väl en underdrift, men om möjligt mer underhållande än att se filmen separat. De två tillsammans; filmen och Moodysons kommentarer, fniss och uteblivna anekdoter bildar en syntes som jag skulle ge betyget 5 rätt av. Bland det bästa han säger tycker jag är att det inte är "outscenen" i slutet - där Elin och Agnes kommer ut från toaletten - som är det modiga. Istället är det den efterföljande scenen där de båda (fast mest Elin) sitter och pratar medvarandra om O´boy som visar på det verkligt djärva. Outandet sker i affekt, sen börjar den riktiga utmaningen - den att försöka lära känna varandra.
Jimmys betyg: 5-
Kommentar: Lukas Moodysons generationsfilm träffade helt rätt när den kom. Kombinationen story, casting, regi och klippning ger ett resultat som överträffar det mesta. Egentligen är det så enkelt och minimalistiskt så det blir genialiskt. Det amatörmässiga i filmen förstärker det autentiska och ger filmen dess unika karaktär. Små obetydliga ojämnheter finns naturligtvis men för det mesta är Fucking Åmål väldigt nära ett mästerverk. Den väcker fortfarande den egna känslan av att växa upp i en småstad, av längtan bort, om så bara till grannkommunen, känslan av att det alltid händer någon annanstans, känslan av utanförskap, av trösten i musiken, av de ärliga men pretentiösa dikterna, känslan av kärlek och tonårsuppror, känslan av Bingolotto på lördagarna, av folkölen utanför grillen, av alkoholgömstället i buskarna, av trimmade mopeder, känslan av skolmatsalens brickluncher och skolkorridorernas skåpkultur. Fucking Åmål är inte bara en film som attraherade en hel generation utan lika mycket ett tidsdokument över 90-talets ungdomskultur, på gott och ont.
No comments:
Post a Comment