Nr 245: Småstadsdomaren

Originaltitel: Judge Priest (1934) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Headweb av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Borrsvängsgatan 8 i Göteborg.

Roberts betyg: 2

Kommentar: Jag ser om filmen ett par gånger för att försöka förstå, men ljudet är så dåligt och replikerna så mumliga att jag inte fattar hälften. Eventuellt är det en hel massa slap sticks som jag missar. Will Rogers som spelar Judge Priest var tydligen känd för att kunna leverera både en- och tvålinor med god kvalitet. Rogers var en stor stjärna på 20- och 30-talet i USA och medverkade i inte mindre än 71 filmer. I Judge Priest påminner han en del om Ingvar Oldsberg tycker jag; han känns väldigt rutinerad, men också lite trött, lite urlakad. Det blir i alla fall rättegång på slutet där vändningen - om jag fattat det rätt - handlar om att den åtalade tidigare i livet gjorde djävligt bra ifrån sig under ett krig, och därför ska han släppas fri från anklagelserna om knivdådet häromveckan. Mycket underligt. Och vad fan är grejen med afroamerikanen som man inte hör ett ord av vad han säger? Är det meningen eller är meningen att man ska förstå? Nej, ska jag se den igen så ska jag se den med text. Det enda med värde är sångnumren med big mama och Judge Priest i samspel. Riktigt out of time.

Jimmys betyg: 3-

Kommentar: En märklig rättegångsfilm där handlingen är hal och simmig och väldigt svår att få grepp om. Överhuvudtaget känns hela handlingen som sekundär i förhållande till filmens struktur som mest verkar vara uppbyggd kring sketchliknande scener och karaktärer i ett slags idealiserat samhälle i den amerikanska södern sent 1800-tal. Domare Priest (Will Rogers) är den okonventionelle domaren som trots svågerpolitik och ett ständigt brytande mot all sed och procedur ändå verkar åtnjuta befolkningens förtroende. Den märkligaste scenen är musikvideon i mitten av filmen med Supremes-kören och en picknickkorg. Bäst är dixieorkestern utanför rättegångssalen. Sämst är humorn.