Nr 625: Skuggan Av Ett Tvivel

Originaltitel: Shadow Of A Doubt (1943) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 2+

Kommentar: Missade Affes cameo, men det var tydligen han som satt med hela spadersviten på hand en kvart in i filmen. Enligt obekräftade uppgifter ska detta vara Hitchcocks favoritfilm bland sina egna alster, själv tycker jag att den tillhör de svagare korten. Joseph Cotten är bra som den mordiske farbror Charlie, han känns minst sagt oberäknelig. Men riktigt spännande tycker jag aldrig det blir, alltså otäckt spännande som i exempelvis Psycho, när man helst vill dra upp fötterna i soffan. Några listiga ingredienser, men hela kakan vill inte riktigt resa sig i ugnen och bli så där fluffig och gyllenbrun.
Undrar hur de gjorde det där med kamerafilmen, att den byttes ut innan  farbror Charlie tvingade till sig den. Det förstod jag aldrig. En helt okej rulle, men jag har svårt att se att den ska vara med i boken. Affe har totalt 18 filmer med. Det är inte illa.
Till sist: detta var med största sannolikhet sista gången vi kollade på film på Regementsgatan 36A, den plats där vi sett i särklass flest filmer hittills. Mot nya tider, mot nya hem.

Jimmys betyg: 3-

Kommentar: Glada Änkan-mördaren morbror Charlie (Joseph Cotton) tar sin tillflykt till sin systers familj i Santa Rosa i Kalifornien. Den lyckligt ovetandes dottern (Teresa Wright) med samma namn som onkeln blir överförtjust men börjar snart ana oråd. Fram växer ett karaktärsdrama där den stillsamma förortsmiljön och familjelivets trygga fasad krackelerar. Det kunde ha varit riktigt smart och spännande men tyvärr spelar filmen inte ut det psykologiska register som vi vet att Hitchcock har. Manuset är bra. Helt klart värt en oscarsnominering. Cotton gör det bra. Wright gör det lite bättre. Men var är nerven, Affe?

Nr 624: De Djävulska

Originaltitel: Les Diaboliques (1955) IMDb Wikipedia

Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 3

Kommentar: Regissören Henri-Georges Clouzot har två filmer med i boken. Fruktans Lön är den ena, De Djävulska är den andra. Båda dessa filmer är vad jag förstår helt befriade från stämningsskapande musik eller ljudeffekter. Det blir ju spännande i sig. De Djävulska utspelar sig till stor del på en internatskola där den pennalistiske rektorn mördas av dennes fru som hör och häpna får hjälp av rektorns älskarinna. Sömnmedel och poolsänkning och saken är biff. Trodde de, men tji fick de för rätt var det är så har rektorns kropp försvunnit och dyker  bland annat upp i ett bakgrundsfönster på ett skolfotografi. In i handlingen stiger en Columboliknande detektiv med en urvattnad cigarill i mungipan och spänningen tätnar när efterforskningarna inte bidrar till att rektorn hittas. Var är han egentligen? Kontaktlinserna på slutet är innovativa, men det är så långt jag vill sträcka mig när det gäller att avslöja hur det går. Tittaren blir nämligen under sista sekunderna i filmen uppmanad att inte berätta för någon som inte har sett filmen. Det skulle liksom förta hela upplevelsen. Det får mig att tänka på Flicka Och Hyacinter och Sjätte Sinnet. 

Jimmys betyg: 3+

Kommentar: Stram thriller i internatmiljö. Rektorns fru och älskarinna smider vattentäta planer. Tror de. Den tomma poolen vittnar om annat. Stressen ökar och slår kilar mellan väninnorna. Deckaren som dyker upp från ingenstans. Vad händer? De Djävulska är både överraskande och snyggt gjord men hittar inte hela vägen upp till thrillertoppen. Hitchcock skulle ha regisserat men Clouzout som både skrivit manus och dessutom producerat filmen gjorde det själv. En sur Affe svarade med att göra Psycho. Skönt så här i efterhand. Många gånger önskar jag att jag var samtida med de filmer vi ser. Att få sitta där i salongen på premiären och bli så där överraskad, häpnad, förskräckt och drabbad som många blir när de ser något de tidigare aldrig sett. Jag hade velat vara där när De Djävulska visades för första gången. Då hade den nog fått ett högre betyg.