Nr 809: Monsieur Verdoux

Originaltitel: Monsieur Verdoux (1947) IMDb Wikipedia

Filmen sågs på Google Play av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Charlie Chaplin snackar! Kan det vara första gången jag hör det? Förmodligen. Filmen öppnar med en gravsten som avslöjar att berättarrösten kommer från en redan död person, (Monsieur) Henri Verdoux. Han förklarar att han har "likviderat representanter av det motsatta könet", och att detta handlat om "ren affärsverksamhet, för att försörja familjen". Sen följer då historien om hur Verdoux gör just detta. En solochvårare med extra topping. Det är ofta farsartat med en hel del spring i och mellan dörrar, men också några allvarligare scener, speciellt den vid bordet där Verdoux till sist avstår från att förgifta kvinnan han lurat med sig. Detta efter att hon berättat hur hon upplever vad kärlek är; "Kärlek är att ge och offra sig, det en mor känner för sitt barn". Hon fortsätter beskriva hur hon kände för sin numera avlidne make, att han var invalid efter kriget och att hon älskade honom för att han behövde henne. Att han var som ett barn. Han var hennes religion, hennes andetag. Hon hade kunnat döda för honom. Här ser väl Verdoux sig själv, han har ju en invalid fru hemma på gården, och en liten son. För dem dödar han. Och, känns det som, för att han har en i grunden cynisk och pessimistisk syn på livet och världen. "Man måste vara hjärtlös i en hjärtlös värld", menar han.
En stor del av filmen hänger på Chaplins fenomenala kroppsspråk, mimik och blickar. Genom hela filmen är det som att han sneglar in i kameran och kollar att man är med. Typ Ricky Gervais i The Office, fast med självinsikt. Filmen känns lite omständlig med en hel del scener som är onödigt utdragna.
Bygger på verkliga charmtrollet Henri Landu, som lyckades ha ihjäl 11 personer på ungefär det här viset. Kallades "den franske riddar Blåskägg", och blåskäggsreferensen finns även i en tidigare film, Den Låsta Dörren.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Charles Chaplin köpte idén till Monsieur Verdoux av Orson Welles för 5000 dollar. Welles hade tänkt göra en film om den legendariske seriemördaren Henri Desiré Landru men så blev det alltså inte. Chaplin gav istället liv i detta genom att karaktärisera en charmerande och borgerlig sol-och-vårare som tappar fotfästet i depressionens fotspår och börjar gifta sig och mörda rika kvinnor på löpande band. 12 stycken på tre år. Förbränningsugnen går varm i trädgården. Det är tydligen ett lukrativt jobb för han försörjer samtidigt en egen familj. Hans tidigare jobb som banktjänsteman kommer väl till pass när det är dags att räkna sedlarna. Ett fantastiskt bläddrande som är både underhållande och imponerande. Tills det är dags att åka fast och giljotinen väntar. Verdoux menar att "mördar du en är du en skurk, mördar du miljarder är du en hjälte". Han syftar naturligtvis på offentliga mord i form av krig och av detta blev Chaplin både hatad och förföljd av den politiska högern i USA. Filmen känns lite osammanhängande och rörig men samtidigt tät och smart. En talande Chaplin känns spännande. Den är mycket mer allvarlig än hans stumfilmer men ändå med den chaplinska blicken och glimten.