Filmen sågs på SF Anytime av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: NASA. Ljudvallen, en demon att besegra. Mach 1.0, Mach 2.0. Pang. Machomän och oroade hemmafruar. "Gifter man sig med en jaktpilot, gifter man sig med flygvapnet". Och vidare till rymdkapplöpning. Urvalstester. Försökskaniner. Labbråttor. Till slut är de utvalda och redo, de sju bästa nationen har att uppbringa, och då kan jag ju inte undgå att tänka på exemelvis De Sju Samurajerna. Misslyckade uppskjutningar i form av utgår jag från arkivbilder, men till slut upp i omloppsbana, och här de absolut bästa scenerna, jorden runt, gryning på gryning, däremellan stjärnklar tystnatt och fullmåne. Kubrickfeeling. Underbart. Och nere på jorden sitter aboriginer och eldar och didgeridooar och detta förenas med högteknologin i rymden i form av mystiska, oförklarliga eldflugor. Eller? Och så neråt neråt i en brinnande kapsel, nödsituation, Ikaros för i helvete, men plötsligt som ett hack i skivan Glory Glory Hallelujah och välkomstkortege med fladdrande fanor och är det en drömsekvens innan kraschen? Nej, han verkar ha klarat sig oskadd och är livslevande. Hur? Ingen aning. Som att den delen, de scenerna söps bort på wrap partyt, bara att tuta och köra. På slutet drar alla till Houston och då är det väl dags för månen antar jag.
Lång film, över tre timmar, och med de ibland ganska obegripliga hoppen och övergångarna i historien känns det som en sövande gasbromsgasbromsupplevelse mellan de suveräna flygscenerna.
Mycket Glenn för pengarna.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Väldigt snygg inledning. Ljudvallen sprängs. Dödlig utgång som det verkar. Eller? En föraning eller en illustration av pilotfruarnas ständiga dödsskräck. Individuell konkurrens, internationell kapplöpning. Snabbare, högre, längre. Månen är målet men så långt kommer vi inte i den här filmen. Däremot några snygga varv runt jorden med mäktiga rymdbilder. Filmen har högtflygande ambitioner på många sätt. Både som handling och produktion. Påkostad och ambitiös. Episk och realistisk. Det finns inget förskönande i karaktärerna utan här är det hard core pilots av rätta virket som gäller. Lite macho men det kanske krävs för den typen av resor. Vad vet jag? Tyvärr är det en hel del märkliga klippningar som gör att både spänning och tempo haltar störande mycket. Lite för lång också. Levon Helm (trummisen i The Band är filmens berättare). Cool röst till en hyggligt cool film.
Kommentar: NASA. Ljudvallen, en demon att besegra. Mach 1.0, Mach 2.0. Pang. Machomän och oroade hemmafruar. "Gifter man sig med en jaktpilot, gifter man sig med flygvapnet". Och vidare till rymdkapplöpning. Urvalstester. Försökskaniner. Labbråttor. Till slut är de utvalda och redo, de sju bästa nationen har att uppbringa, och då kan jag ju inte undgå att tänka på exemelvis De Sju Samurajerna. Misslyckade uppskjutningar i form av utgår jag från arkivbilder, men till slut upp i omloppsbana, och här de absolut bästa scenerna, jorden runt, gryning på gryning, däremellan stjärnklar tystnatt och fullmåne. Kubrickfeeling. Underbart. Och nere på jorden sitter aboriginer och eldar och didgeridooar och detta förenas med högteknologin i rymden i form av mystiska, oförklarliga eldflugor. Eller? Och så neråt neråt i en brinnande kapsel, nödsituation, Ikaros för i helvete, men plötsligt som ett hack i skivan Glory Glory Hallelujah och välkomstkortege med fladdrande fanor och är det en drömsekvens innan kraschen? Nej, han verkar ha klarat sig oskadd och är livslevande. Hur? Ingen aning. Som att den delen, de scenerna söps bort på wrap partyt, bara att tuta och köra. På slutet drar alla till Houston och då är det väl dags för månen antar jag.
Lång film, över tre timmar, och med de ibland ganska obegripliga hoppen och övergångarna i historien känns det som en sövande gasbromsgasbromsupplevelse mellan de suveräna flygscenerna.
Mycket Glenn för pengarna.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Väldigt snygg inledning. Ljudvallen sprängs. Dödlig utgång som det verkar. Eller? En föraning eller en illustration av pilotfruarnas ständiga dödsskräck. Individuell konkurrens, internationell kapplöpning. Snabbare, högre, längre. Månen är målet men så långt kommer vi inte i den här filmen. Däremot några snygga varv runt jorden med mäktiga rymdbilder. Filmen har högtflygande ambitioner på många sätt. Både som handling och produktion. Påkostad och ambitiös. Episk och realistisk. Det finns inget förskönande i karaktärerna utan här är det hard core pilots av rätta virket som gäller. Lite macho men det kanske krävs för den typen av resor. Vad vet jag? Tyvärr är det en hel del märkliga klippningar som gör att både spänning och tempo haltar störande mycket. Lite för lång också. Levon Helm (trummisen i The Band är filmens berättare). Cool röst till en hyggligt cool film.
No comments:
Post a Comment