Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Decemberöverenskommelsen Dag 16: Jag måste haft en dålig dag, men den här filmen föll mig inte alls i smaken. Tråkig, seg, ointressant. Snygga bilder dock, så där grymt genomtänkta, och bra skådisar antar jag, men det som kittlar mest är ju historierna om hur RKO (Radio-Keith-Orpheum) Pictures utan Orson Welles vetskap inte bara slaktade bort stora delar av materialet - de brände upp remsorna och spelade in nytt för att få till ett happy ending. That´s show bisniss for ya!
Kommentar: Med Citizen Kane drog Orson Welles till med ett näst intill fullbordat mästerverk. En premiärfilm underbart berättad med ett modernt filmspråk och spännande intrig. Här har vi nu den berömda uppföljaren. Och även om De Magnifika Ambersons vann kritikernas gillande så är det alltför mycket begärt att fylla kostymen som Welles snickrade ihop med sin första film. Det är som att jag inte blir inbjuden till det som händer. Jag känner mig lite grann som den unge Eugene (Joseph Cotton) när han blir nekad besök hos sin ungdomskärlek Isabel (Dolores Costello). Istället får man iaktta allting på håll på samma sätt som alla skvallrande stadsbor. Handlingen flyter ganska ointressant på i ett lugnt tempo. Åren går. Isabel gifter sig och föder den osympatiske brat-ungen George (Tim Holt) som växer upp i den mytiska och aristokratiska Ambersonfamiljen. Tim Holt såg vi för övrigt som guldgrävare i Sierra Madres Skatt. Han var inte särskilt bra i den filmen heller. Vad gäller Eugene så går det ändå ganska bra honom som trots allt aldrig kommer över sin kärlek. Han uppfinner nämligen bilen och hans dotter Lucy (Anne Baxter) blir konstigt nog förälskad i George. Överklassintrigen är igång men jag blir fortfarande inte inbjuden. Baxter såg vi senast som Egyptisk drottning och Moses älskarinna i De Tio Budorden. Konstigt men varför inte. allt hänger ju ihop i det här projektet. Till skillnad från Citizen Kane så medverkar Orson Welles själv inte i De Magnifika Ambersons annat än som berättarröst. De upplästa sluttexterna är innovativt och snyggt. När Welles för övrigt roade sig i Brasilien så passade bolaget på att klippa bort 70 minuter ur filmen och dessutom lägga till ett lyckligare slut. Synd om Orson men mig gör det inte så mycket.
No comments:
Post a Comment