Filmen sågs på Bio Capitol i Göteborg.
Kommentar: Jag vet ärligt talat inte vad jag ska skriva om den här filmen. I likhet med en annan Antonioni, Blow-Up - Förstoringen, så fattar jag inte mycket av handlingen. Otextad och förgrymmat segdragen, så tankarna går istället till System H och att säkra fordon mot rullning där i biosalongen. Det är ju verkligen inte ofta vi ser en film tillsammans på bio, så därför var jag extra taggad. Tyvärr infriades inte förväntningarna, hur de nu såg ut. Egentligen infriades de väl kanske fullt ut, eftersom de enda förväntningar jag har om jag ska se en film av Antonioni är att jag inte kommer förstå nåt. Slutscenerna med det sprängande huset är dock sevärda. Grus- och sandorgien i Death Valley kommer jag minnas. Och lite av filmmusiken, psykedeliastämningarna med Pink Floyd. Kanske måste jag se om även den här med en filmvetare i bakgrunden.
Mark Frechette (Mark i filmen) och Daria Halprin (Daria i filmen) blev nåt slags ihop efter filmen och flyttade till Mel Lymans kultfamiljesekt Fort Hill Community. Tre år senare rånar Mark en bank och åker i fängelse, där han dör lyftande vikter. Daria gifter sig med Dennis Hopper. Ovanstående lilla stycke låter ju som en tio gånger mer intressant film än Zabriskie Point.
Jimmys betyg: 2
Kommentar: Bio Capitol i Göteborg. En gigantisk biosalong. Ljuvligt. Lutar mig tillbaka och vill låta en för mig helt obekant film överraska mig. Men tyvärr. Jag kämpar med att hänga med, dras in i scenerierna och i stämningen men det finns hela tiden ett motstånd. En otextad distans. En del intressanta förutsättningar finns ändå för att filmen skulle kunna attrahera mig. Oförutsägbarheten, de okända amatörskådespelarna, vidfilmsformatet, alternativkulturen och popkonsten i all ära, men det lyfter ändå inte den här filmen. Slutet spränger allt i bitar och jag känner mig lika frågande och oengagerad som jag gjort sedan första rutan. Men biostolarna var sköna.
No comments:
Post a Comment