Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Hennes första replik kommer 40 minuter in i filmen, minns jag rätt då? Innan dess blickar, sökande, flackande, mötande, borrande. Fantastiskt fint komponerat, ögonspelet dem emellan. Taffligt, orört, öppet, ömt och urstarkt. De vill vara med varandra, omgivna av de vuxna, de som någon gång för länge sen var som dem. Inte längre, nu bittra, gråtande, skrikande, smygsupande, hårda, kalla, arga, instängda, hopplösa, tillknäppta, anklagande, fulla av allt det de ångrar. Pär och Annikas yra - spegeln mot de äldres förlamning. Mopeder, cigaretter, slagsmål på grusplan, tårar, sommar, tandborstning i höggräset. Nästan naturromantiska bilder, fast utan det lite patetiska stänk som ligger i begreppet naturromantik, i alla fall för mig. Lite Barry Lyndon? Som Colin Nutleys Änglagård, men det går aldrig så långt så att det lyfter fåglar över fälten, aldrig så klichéartat. Och så kommer kräftskivan. Slaget över bordet känns oerhört obehagligt. Fyllan som dränker de redan drunknade. Är det ditåt de är på väg, Pär och Annika? In i dimman, dimman av allt. Sotet i livsrören, våldet på sig själv. Roy Andersson balanserar mästerligt, redan då, och visst finns det spår av det som komma skall, i alla fall i Sånger Från Andra Våningen. Det lite gråblå, folkmassan i dimman, mannen på sjukhuset. En väldigt fin film, på många sätt. Och Kalle Boman, ständigt denne Kalle Boman. Tack så mycket som möjligt.
Jimmys betyg: 4+
Kommentar: En ungdomlig kärlek. Bitterljuv och trevande. En vuxenvärld allt annat än harmonisk. Roy Andersson pendlar skickligt och med en stark medkänsla mellan dessa båda plan. Inramad av svensk vardag, tidigt 70-tal. Ett dokument över en tid, lika försvunnen som alltid närvarande. Mänskliga relationer, beteenden, lika allmängiltiga då som nu. Kärlek på film kan beskrivas på så många sätt. En kärlekshistoria är autentisk och speglande, stillsamt närvarande och passionerad. Att jag inte har sett denna film tidigare framstår mer och mer som en gåta. Att jag ska se den igen är lika självklart som att den är med i boken över vilka 1001 filmer man måste se.
No comments:
Post a Comment