Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Que Sera, Sera minsann! Genom det här projektet får man reda på både det ena och det andra. Som att Hitchcock med denna film gjorde en remake på sitt eget original från 1934. Och som vi tittade efter honom, var är han var är han? Cameo cameo! Men vi såg honom inte, eller jo, Jimmy tyckte sig se honom, och vi spolade tillbaka om man nu fortfarande spolar, och är det han, nej det är det inte, men tydligen och enligt internetkällor är han där i folksamlingen nånstans vid akrobaterna.
Mannen Som Visste För Mycket är mer farsartad och kringflackande än den senaste Hitchcock vi såg, Frenzy. Det börjar på en buss i Marocko, på väg från Casablanca till Marrakech. Efter ett marknadsmord är vi i London och på olika adresser där. Jakten på det kidnappade barnet är en del. Jakten på den potentielle premiärministermördaren är en annan del. Och de vävs ihop med en del spring i dörrar och felaktiga tips och adresser. Lattjo, kan man tycka, men inte särskilt spännande. Konservatoriet med den famnhållna svärdfisken är förmodligen inte en av Hitchcocks starkare scener. Spännande blir det dock ordentligt i Royal Albert Hall. Där väntar jag bara på skottet, och det är ett skickligt utdraget byggande med musik, läktarkikare, pistolen bakom skynket och cymbalkraschen. Det här är verkligen filmens höjdpunkt, och jag gillar klippningen mellan allt från vida arenabilder till inzoomade vapenmynningar. Dock slutar ju inte filmen där, som den kanske skulle göra i en remake från 1980-talet med blinkande utryckningsfordon på framsidan av Albert Hall och James Stewart handslår med kommissarie den eller den medan mamman och barnet sitter med filtar och tittar på när den numera döde mördaren transporteras iväg i påse och likbil. Nej, det fortsätter ju till att rädda barnet som befinner sig på annan adress. Men här är ju spänningen från Albert Hall redan borta för länge sen och det blir aldrig någon riktig krutrök. Slutscenen med de soffsovande gästerna som vaknar till familjens hemkomst känns mest sömnig och serietidningsaktig. Nej, inte en av Affes bättre, men ändå hyfsat bra.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Doris Days No 1 hit Que Sera, Sera spelades in för denna film. Ännu en ögonbrynshöjare. En catchy låt i en inte så lysande film. Hitchcock börjar äventyret i Marocko där James Stewart och Doris Day dras in i ett morddrama. Deras präktige son kidnappas och dramat fortsätter i London och slutligen på Royal Albert Hall i den tveklöst bästa scenen i den här filmen. Kompositören Bernard Hermann, som gjort filmmusiken, dirigerar orkestern i cameoroll. Kul. Annars är Mannen som visste för mycket mer en snabbpratad förvecklingsfars än ett spännande thriller. Hitchcock kan bättre.
No comments:
Post a Comment