Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4+
Kommentar: Det blir ju klurigt att se den här rullen när jag vet om själva startmotorn - sonens tal - och den fortsatta historien. Men visst är det en fantastiskt medryckande liten pjäs det här. Några väldigt finurliga kameravinklar och bedårande klippning tapetserar detta rum i vilket bekännelser, lögner, uppdämt raseri och familjetragedier utgör möblemanget. Jösses vilken usel metafor. Ja ja. Jag minns att jag första gången jag såg den här filmen tyckte den saknade något, någon slags förklaring till varför det blivit som det blev. Inte för att det måste finnas något sådant i filmer, men min känsla var sådan i det här fallet. Och sen upptäckte jag i mig själv att den förklaring eller länk jag sökte gick att finna - om man vill - i en liten händelse under middagen, då farfadern drar en fräckis, precis som hans son pappan gillar att göra. En tradition måhända, genom familjeleden? Jag gillar kökschefen i källaren också.
Jimmys betyg: 5-
Kommentar: Dogma 95. Det danska filmmanifestet som krävde handkamera och autentiskt ljud och ljus. Kul idé men inga regler utan undantag. I Thomas Vinterbergs Festen finns flera av dessa. Men det spelar ingen roll. Jag ser inte filmen som ett ideologiskt experiment utan som den välskrivna och välregisserade kvalitetsfilm den faktiskt är. Festen exploderar egentligen från första stund och sedan följer en och en halv timme starkt familjedrama med spets. Spännande kameratricks gör att man får känslan av att vara en fluga på väggen. Och hur obehaglig fest man än har hamnat på så vill man bara vara kvar. Inte missa något. Det är något voyeuristiskt över det. En slags skamfull njutning. Dansk film håller kvalitetsfanan högt.
No comments:
Post a Comment