Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Orson Welles, känd från Citizen Kane och Främlingen. Film Noir. Sneda kameravinklar som nästan framkallar åksjuka. Väldigt svart och blankt foto. Wien. Regnvåta kullerstensgator. Utblandat penicilin på svarta marknaden i efterkrigstider. En hel sal full med hjärnhinneinflammerade barn utan att man får se ett enda. En morddeckare utan överspel. Jagande skuggor längs husväggarna. Ska vännen gola, agera lockbete? Ska flickvännen glömma, förlåta? Några riktigt mästerliga utsnitt - pariserhjulet, kloakerna, sista bilden i allén på kyrkogården med de avhuggna träden och kärran (som kopplar ihop början). Hon går bara förbi, han tänder en cigarett, the end.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Orson Welles ser man inte mycket av i den här filmen. Ändå är det han som frontar filmaffischerna och rollistan och får all uppmärksamhet. Den lilla stund han är med presterar han däremot utomordentligt som den charmfulle skojaren Harry Lime som iscensätter sin egen död för att undkomma polisen. De lätt skruvade kameravinklarna är läckra till en början men under filmens gång tycks de luta mer och mer och blir nästan besvärande. Det är noirskuggor och plågade ansikten, nattkatter och kloakjakter. Och genom hela filmen hörs Anton Karas cittra spelandes det klassiska ledmotivet The Harry Lime Theme som mest låter som musik ur en grekisk romantisk båtluffarkomedi.
No comments:
Post a Comment