Filmen sågs på Youtube av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Jaktsalen på Villa val Lemme, Italien.
Roberts betyg: 4-Kommentar: En sexaktare om en minst sagt misslyckad strejk. Eisensteins första fullängdare. Arbetarna på en fabrik kräver 8-timmars arbetsdag (6 timmar för minderåriga), 30 % löneökning och att ledningen ska behandla dem rättvist. Kraven förkastas av de feta cigarrökande aktieägarna med motiveringen att det är olagligt att arbeta bara 8 timmar. Om arbetarna gör precis som ledningen säger så kan ledningen gå med på att behandla arbetarna väl. Sen dricker ledningen vin och pressar juice samtidigt som man ser bilder på hur strejkarna föses bort av poliser på stegrande hästar. Just detta är väl ett praktexempel på Eisensteins montageteknik; att visa bilder på en juicepress och en direktör med ett grin innehållande liknande hästtänder, för att sedan gå direkt till kaoset bland strejkarna. På samma sätt visar han bilder på frigående höns, griskultingar, babygäss och kattungar när han skildrar hur fabriken har stannat och männen får sova ut och leka med barnen. Kattdjuret är ett återkommande inslag genom hela filmen och får smaka på allt från kel, smek, lek och frihet till att bli skokastad på, sparkad och hängd till döds. Kvinnorna fortsätter att tvätta, laga mat och bada ungarna. Överhuvudtaget finns det nog inte någon scen där en kvinna (även om det är fullt av dem i fabriken) gör något som kan uppfattas som "heroiskt" på det sätt som männen framställs göra. I slutet sliter en kvinna sig loss och trycker på larmet till brandkåren, men det slutar å andra sidan med att brandkåren anordnar en vattenfestival och kanonar strejkarna ner i skoskaften, istället för att släcka branden. En kvinna räddar också sitt barn undan de gigantiska hästarna, men först när hon fått hjälp av ett halvdussin män klarar hon att ta sig därifrån. På slutet dras snaran åt ordentligt när polisen jagar in strejkarna i det stora bostadshuset där tvätten hänger på tork mellan våningarna. Fantastiskt fint foto här och om Potemkin har sin Odessatrappa så har Strejken sin baby som släpps från översta våningen och givetvis sista scenen med kon som slaktas. Obehagligt bra.
Soundtracket är gjort av en amerikansk grupp som heter Alloy Orchestra, som i 20 år har specialiserat sig på att ljudlägga gamla stumfilmsinspelningar. De turnerar runt hela jorden och spelar live till filmer. Av de filmer som ingår i boken - utöver strejken - har de gjort soundtrack till följande: Resan till månen, Fantomen på operan, Mannen med filmkameran, Utpressning, Så går det till i krig, Nosferatu, Hans son på galejan, The unknown och Metropolis.
Nu är det bara att börja ladda för Dagar som skakat världen, Eisensteins tredje film. Da.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Filmen inleds med en pamflett av Lenin om proletariatets kärna - organisation. Ribban läggs för drygt 80 minuters revolutionärt arbetardrama i sex avsnitt till avantagardistisk varietémusik med teatraliska stråkarrangemang och marschtrummor. Musiken är för övrigt pålagd av Junk Metal Music i ett sent 90-talsläpp av filmen. Sedan: Traverskameran genom fabriken. Något är i görningen. Den fete kapitalisten anar ugglor i mossen. Telefonkedja genom hela hierarkin. In med spionerna. En efter en presenteras de på ett slags Tarantinomanér. Självmord i livremmen. Kameran i fickuret - väldigt innovativt. Organisation, både i ett idylliskt kollektivliv och i formulering av krav. 8-timmars arbetsdag, se där. In med snuten. Passivt motstånd. Men Eisenstein nöjer sig inte. I likhet med efterföljaren Potemkin så vill Eisenstein kommentera uppkomsten av det marxist-leninistiska styret och gör något som kan kallas för expressionistisk propaganda. Avslutningsscenerna är därmed oerhört starka, särskilt den när polismannen i en utdragen bildsekvens släpper ett litet barn från balkongen och i likvideringen av arbetarna som varvas med autentiska slaktscener av en ko. Obehagligt. Det finns en hel del bildkompositioner som återkommer i Potemkin men Strejken tycker jag håller ett högre tempo. Det är snabba klipp och ett fräscht och modernt tilltal. Det är rysk actionrealism när den är som bäst.
No comments:
Post a Comment