Nr 697: Bröllopsgåvan

Originaltitel: Madame de... (1953) IMDb Wikipedia

Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Halsviksporten 3 på Styrsö.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Louise, bortskämt uttråkad, närmast mytomaniskt ljugande och separatsängssovande i generaläktenskapet, säljer diamantörhängena hon fått av sin make i bröllopsgåva. Affektionsvärde noll. Svimfärdig av kärlekslöshet valsar hon runt på baler och tillställningar; flirtar sig fram genom vardagslyxen. Entré baron Donati, som bjuder upp till en helt annan dans; intimt kärleksfull och brevväxlande. Magnetismen är stark. Donati har lyckats med konststycket att helt ovetande köpa just de diamantörhängen som Louise sålde. Hon får dem med ett fång rosor och nu är de ett helt annat par hängen. Dock blir generalen sotis och tvingar Donati att sälja dem igen. Louise blir förkrossad, för henne är nu örhängena en länk mellan henne och Donati, ett älskvärt minne. Affektionsvärde 100 procent. Duellen på slutet mellan generalen och baronen är oundviklig och sista bilden är örhängena som en gåva från Louise. Mognad ca 75 %.
Jag gillar verkligen den här filmen. Oerhört fint kameraarbete, mer än trovärdiga feelings mellan baronen och Louise, särskilt i dansscenerna och ganska mycket humor i små instick. Att örhängena skiftar i värde för olika personer beroende på var i omloppsbanan de befinner sig är spännande att följa. En perfekt annandagsrulle.

Jimmys betyg: 3-

Kommentar: Smyckhycklande i fransk belle epoque-miljö. Triangeldrama med den namnlösa Madame de... i mitten. Anonymiseringen är ett intressant grepp. Den namnlösa överklassen. Men i hemmet heter hon Louise. Hon är bortskämd, olycklig och har oerhört lätt för att svimma. Måste vara nåt aristokratiskt. Genom ett par örhängen, en gåva från hennes man, får vi följa ett relationsdrama som spretar både hit och dit och det fångar aldrig riktigt mitt intresse. Utsökt kameraarbete och snygga spegeltagningar dock. Scenerierna är välarrangerade och skådespeleriet är det väl heller inget fel på egentligen. Men det är bara så förbaskat tråkigt. Tyvärr. Madame de... kan ses som det bortskämda yngre syskonet till den betydligt mer intressanta och mogna Brev Från En Okänd Kvinna.