Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Halsviksporten 3 på Styrsö.
Roberts betyg: 4
Kommentar: Regissören Juzo Itami har bara en film med i boken. Det är lite synd, för han gjorde 10 stycken totalt innan han dog. Begick självmord eller mördades? Ja, det verkar vara lite oklart. Det ska dock bli ett nöje att snoka reda på de övriga filmer han gjort.
Tampopo - Nudlarnas Drottning är oerhört uppfriskande. Ibland känns det som att det kanske blir en eller två scener för många och för långa, men i stort är det väldigt bra tempo och finurligt berättande. Huvudstory och subplotter och sidospår stöpta i en kraftig blinkning till westerngenren. Mannen med hatten som kommer inkörande i stan. Kvinnan som försöker driva sitt hak, gå sin egen väg. Gästerna som tråkar henne. Slagsmålen, drickandet. Och så matsexet, som kanske inte är det första man tänker på när man tänker western. Det kryllar väl inte direkt av äggerotik och bröstvårtsgrädde på den amerikanska prärien, men i den här japanska lite surrealistiska filmvärlden är det inga problem. Scenerna med kvinnan som måste klämma på mat är ju fantastiskt roliga. Är den här färsk liksom, hur många går inte runt i butikerna och klämmer på grejer hela dagarna? Tar upp en avokado, vänder och vrider på den, kanske en apelsin eller två, klämmer lite försiktigt, väger för och emot, lägger tillbaka och tar en ny, tar en tomat, undersöker, bedömer, beslutet som tas till sist: den här åker med i korgen.
Tampopo är dråpligt rolig, som när den unge mannen går mot strömmen och initierat hyperbeställer på restaurangen eller på slutet när den döende mannens sista ord handlar om korv. Mycket mat alltså, en del sex och lite cowboykrydda. Gött mos.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Det är första gången jag blir bekant med uttrycket nudelvästern. En anspelning på den etablerade genren spaghettivästern. Tampopo är en bisarr och mycket originell matorgie som mixas ihop till en skön blandning av satir, buskis och noir. Lastbilschauffören Goro rullar in på den sjaskiga nudelrestaurangen Lai Lai som drivs av änkan Tampopo. Han blir snabbt hennes lärare och mentor och hon utvecklas så småningom till en mästerlig nudelkock. Vägen dit är ett berättartekniskt hopkok där den ena matscenen efter den andra serveras. I en parallellhistoria får vi följa en vitklädd gangster som är besatt av matsex med sin älskarinna. En spännande twist är att dessa introduceras i filmens första scen, matfrossandes i en biosalong, just i färd med att börja kolla på, inget mindre än, Tampopo - Nudlarnas Drottning. "Vad äter ni?" frågar den namnlösa gangstern rätt in kameran. Själv åt jag ägg, fil och kaffe. En typisk filmfrukost.
Kommentar: Regissören Juzo Itami har bara en film med i boken. Det är lite synd, för han gjorde 10 stycken totalt innan han dog. Begick självmord eller mördades? Ja, det verkar vara lite oklart. Det ska dock bli ett nöje att snoka reda på de övriga filmer han gjort.
Tampopo - Nudlarnas Drottning är oerhört uppfriskande. Ibland känns det som att det kanske blir en eller två scener för många och för långa, men i stort är det väldigt bra tempo och finurligt berättande. Huvudstory och subplotter och sidospår stöpta i en kraftig blinkning till westerngenren. Mannen med hatten som kommer inkörande i stan. Kvinnan som försöker driva sitt hak, gå sin egen väg. Gästerna som tråkar henne. Slagsmålen, drickandet. Och så matsexet, som kanske inte är det första man tänker på när man tänker western. Det kryllar väl inte direkt av äggerotik och bröstvårtsgrädde på den amerikanska prärien, men i den här japanska lite surrealistiska filmvärlden är det inga problem. Scenerna med kvinnan som måste klämma på mat är ju fantastiskt roliga. Är den här färsk liksom, hur många går inte runt i butikerna och klämmer på grejer hela dagarna? Tar upp en avokado, vänder och vrider på den, kanske en apelsin eller två, klämmer lite försiktigt, väger för och emot, lägger tillbaka och tar en ny, tar en tomat, undersöker, bedömer, beslutet som tas till sist: den här åker med i korgen.
Tampopo är dråpligt rolig, som när den unge mannen går mot strömmen och initierat hyperbeställer på restaurangen eller på slutet när den döende mannens sista ord handlar om korv. Mycket mat alltså, en del sex och lite cowboykrydda. Gött mos.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Det är första gången jag blir bekant med uttrycket nudelvästern. En anspelning på den etablerade genren spaghettivästern. Tampopo är en bisarr och mycket originell matorgie som mixas ihop till en skön blandning av satir, buskis och noir. Lastbilschauffören Goro rullar in på den sjaskiga nudelrestaurangen Lai Lai som drivs av änkan Tampopo. Han blir snabbt hennes lärare och mentor och hon utvecklas så småningom till en mästerlig nudelkock. Vägen dit är ett berättartekniskt hopkok där den ena matscenen efter den andra serveras. I en parallellhistoria får vi följa en vitklädd gangster som är besatt av matsex med sin älskarinna. En spännande twist är att dessa introduceras i filmens första scen, matfrossandes i en biosalong, just i färd med att börja kolla på, inget mindre än, Tampopo - Nudlarnas Drottning. "Vad äter ni?" frågar den namnlösa gangstern rätt in kameran. Själv åt jag ägg, fil och kaffe. En typisk filmfrukost.
No comments:
Post a Comment