Nr 604: Stjärnornas Krig

Originaltitel: Star Wars (1977) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på VHS hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Decemberöverenskommelsen Dag 25: Star Wars har under hela min livstid funnits vid sidan av, något som andra refererar till. Visst, jag såg filmerna när jag var liten och jag hade några av de där plastdockorna, men det var aldrig så att jag blev överdrivet biten. Luke Skywalker är för mig mest synonym med bandet Broder Daniel, Darth Vader förknippar jag med andnödsscenen i Det Våras För Rymden och att Prinsessan Leia struttar runt i minimal bikini i Jedins Återkomst var bara något jag misstänkte i och med Ross fantasier i TV-serien Vänner.
Flera av scenerna i Stjärnornas Krig känner jag igen från när jag såg dem för kanske 30 år sedan; Darth Vaders entré, robotornas ökenvandring och rebellernas kamp i soprummet. Självklart ligger även lasersvärden intakta i minnesbanken, liksom de pysande dörrarna. Den scen som dock ligger allra närmast bakom ögonlocken är den när Obi-Wan Kenobi retirerar i svärdkampen med Darth Vader. Fortfarande samma känsla av en närmast obegriplig heroism. Ett slags avväpnande av egot, ögonen som sluts, sinnet som vänds inåt och ger en öppning för ondskan; ett svepande slag senare ligger bara en tom kåpa kvar på golvet. För andras skull. Det är den absolut starkaste scenen i hela trilogin.
Annars känns det mest nostalgiskt att se den här första filmen. Jag tycker inte att det är dåligt, men jag tycker inte heller att det är särskilt bra. Så det är väl bara att inse, att 30 år efter att jag såg den första gången har jag ungefär samma puls som då. Inte fy skam i och för sig.

Jimmys betyg: 4

Kommentar: Min barndom präglades av diverse Star Wars-merchandise. Förutom mängder av de små plastfigurerna så hade jag bland annat Lukes svävare, X-wing och Millenium Falcon. Och jag lekte i timtal med detta. Idag är allt borta och kvar finns endast minnena av den totalupplevelse som var Stjärnornas krig kvar. Jag vet inte hur många gånger jag har sett trilogin men originalversionen från 1977 har jag inte sett sedan sedan slutet av 80-talet. När jag nu ser om dessa filmer så är jag fullt medveten om att upplevelsen kommer att bli något annat. Och även om vi ska bedöma varje film vid tillfället vi ser den så går det inte att komma ifrån att Star Wars är så mycket mer än ett enda tillfälle. Betyget är därför lika mycket grundat på den nostalgi som finns när det gäller Stjärnornas Krig. Sagan. Rymdeposet. När Episod IV nu åter igen rullar upp ruta för ruta så minns jag allt. Det är faktiskt smått fantastiskt hur något kan ha etsat sig fast så i ens medvetande. För i ärlighetens namn så finns det ju en hel del i filmen som inte är så där jättebra. Lite krystat. Lite taffligt. Lite fånigt. Men med tanke på tiden den är gjord och att George Lucas till största delen använde ganska okända skådespelare så lyckades man skapa en miljö, en story och ett hisnande spektakel av specialeffekter som blivit kanske den allra största filmklassikern. Åtminstone i min bok.