Sunday, July 13, 2014

Nr 505: Feber I Blodet

Originaltitel: Splendor In The Grass (1961)
Filmen sågs på TCM/TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Överraskande bra från tidigt 60-tal. Spännande, gripande och inte alls sliskigt om kärleken som verkar ta de vägar den vill. Titeln kommer från några rader i en dikt - Ode: Intimations of Immortality - av den brittiske 1800-talspoeten William Wordsworth. Oerhört vackert slut som med hjälp av dikten binder ihop början.

Jimmys betyg: 4

Kommentar: Ännu en film som behandlar genus- och klassproblematik i mellankrigstidens USA. Men där t.ex. Jätten koncentrerar sig mest på att vara episkt storslagen så är Feber I Blodet ett melodram som lyckas med konststycket att både överraska och vara romantiskt förutsägbar. Warren Beatty gör sin debut som den populäre överklasskillen Bud. Han är tillsammans med medelklasstjejen Deanie (Natalie Wood) men slits mellan de olika krav som familjen och samhällets normer ställer på honom. Deanie är den uppoffrande flickvännen som bokstavligt talat går ner på knä för Bud och när pressen på honom blir för stor och han lämnar Deanie och småstaden för sina studier försöker hon ta sitt liv. Slutet är i bästa Paraplyerna i Cherbourg-stil. Översättningen från originalets Splendor In The Grass är däremot inte helt övertygande. Och apropå Splendor så kan det ju nämnas att Natalie Wood (som egentligen hette Natalia Nikolajevna Zacharenko) drunknade 1981 efter att ha fallit från sin lustjakt som just hette Splendour. Fast med ett u.

Thursday, July 10, 2014

Nr 504: Ta Fast Carter!

Originaltitel: Get Carter (1971)
Filmen sågs på TCM/TiVo på Regementsgatan 36 A i Östersund


Roberts betyg: 3-

Kommentar: Från London tillbaka till Newcastle med hämnd på agendan. Grävandet börjar, skumraskaffärer uppdagas, ett mörkt förflutet flyter upp. Porr, skjutvapen och whisky. Jag minns ingenting. Michael Caine känns som en enda stor gåta, jag menar hela hans karriär. Hur mycket som helst har han gjort, jag måste ha sett honom i tusentals filmer, men kan inte nämna en enda. Mycket gåtfull, den där Caine.

Jimmys betyg: 3

Kommentar: Målmedveten och beväpnad åker gangstern och indrivaren Jack Carter (Michael Caine) från London till Newcastle för att hämnas sin brors död. Han upptäcker där att broderns dotter (som eventuellt kan vara hans egen) blivit indragen i porrträsket. Samtidigt är Carters chef sur för att han haft en affär med chefens flickvän. Det utvecklas till en uppgörelse i undre världen där Carter beter sig som en blandning mellan Dirty Harry och Shaft. Underhållande och emellanåt rätt spännande. Den konstigaste scenen måste vara när Carter får nedcabbad skjuts av en sexig donna. Den snabba klippningen mellan handen på växelspaken, frenetiskt växlande, de bara benen, Carters blick, bilens snabba framfart,och slutligen avgasrörets pustande när bilen stannar måste vara en av de mräkligaste sexmetaforerna i filmhistorien. Filmen andas för övrigt väldigt mycket sex. En telefonsexscen med en naken Britt Ekland räckte till exempel för att bli ett affischnamn. Ta Fast Carter! är lite som swinging sixties med baksmälla.

Monday, July 7, 2014

Nr 503: Adams Revben

Originaltitel: Adam's Rib (1949) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på TCM/TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A


Roberts betyg: 3

Kommentar: Rättegångsdrama! Könsroller och perspektiv! Konflikter på jobbet som tas med hem till sängkammaren och vice versa! Ett sätt att vända på steken är att be juryn tänka sig att parternas roller är omvända - om han var en kvinna och om hon var en man, hur hade ni tänkt och dömt då? Ett sätt att illustrera detta som filmskapare är att dubbelexponerat klä på Hepurn och Tracy nya omvända kläder, frisyrer och rörelser. Lagen är lagen, därmed basta!

Jimmys betyg: 3+

Kommentar: Det är mycket genus nu. Det äkta paret Spencer Tracy och Katherine Hepburn spelar här det gifta advokatparet som tar sig an två sidor i en rättegång. Manuset är skrivet av Tracys och Hepburns kompisar, det äkta paret Ruth Gordon och Garson Kanin, så det är en riktig familjefilm kan man säga. Ruth Gordon vann för övrigt en Oscar för sin skådespelarinsats i Rosemary's Baby, en helt annan familjefilm. Adams Revben problematiserar på ett fräscht sätt olikheterna/likheterna mellan könen och de långa tagningarna ger skådespelarna stor möjlighet att på ett lekfullt, ofta överdramatiskt och ibland löjligt, sätt spela ut karaktärerna mot varandra. Jag vill gärna ge den ett högre betyg för den feministiska och nyskapande hållningen men tyvärr känns den emellanåt lite för tråkig. 

Sunday, July 6, 2014

Nr 502: Jätten

Originaltitel: Giant (1956)
Filmen sågs på TCM/TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund


Roberts betyg: 3+

Kommentar: När ska jag lära mig att blogga direkt efter att ha sett filmen? Nu sitter jag här för jag vet inte vilken gång i ordningen och minns knappt någonting av vare sig handling eller skådespeleri. Jag minns bara att jag tyckte det var bra, att det var en stark kvinna med i bilden (Elizabeth Taylor) och att det är James Deans sista film; kort efteråt dog han i den där bilolyckan jag inte vet någonting om.
Lite Borta Med Vinden, lite Dallas, lite Nord och Syd.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: En mäktig familjesaga som inledningsvis för tankarna till Borta Med Vinden. Jätten utspelar sig i det dammiga Texas och tar sin början någon gång i under mellankrigstiden. Bick (Rock Hudson) är boskapsuppfödaren med 595 000 hektar mark som reser till Maryland där han hämtar både hingst och frun Leslie (Liz Taylor). Leslie, som är uppfostrad till en fri och liberal kvinna, är både kaxig och självständig. I den konservativa södern utmanar hon både könsnormer, rasism och klasskillnader. I det avseendet är Jätten en oerhört medveten film med flera, för den tiden, utmanande ställningstaganden. Jag vågar nog exempelvis påstå att det är väldigt ovanligt med en manligt regisserad film från den här tiden som klarar Bechdeltestet. Tummen upp där! På ranchen Reata finns glidaren Jett (James Dean) som snabbt fattar tycke för Leslie. Där går dock gränsen. Leslie förblir hos sin man. Jett å andra sidan lyckas ärva en bit mark där han naturligtvis hittar olja och bygger upp sitt eget oljeimperium JR. Leslie och Bick får tre barn som var och en utmanar faderns planer för dem. Sonen, som Bick vill ska ta över Reata, gifter sig med en mexikanska och blir läkare, den ena dottern blir kär i Jett och den andra vill starta ett eget litet jordbruk där hon kan experimentera lite. Ja, det är faktiskt så hon säger. I takt med att Bick och Leslie blir äldre och alltmer blåhåriga (Technicolor!) så får vi följa den stora förändringen från ett agralt till ett modernt och alltmer oljeberoende samhälle. De dryga tre timmarna börjar långsamt och nästan lite trevande för att mot slutet rusa iväg i ett rasande tempo där allt ska hända. Det föds barn och barnbarn, det ingås äktenskap över klass- och rasgränser, Jett blir alkoholiserad och somnar när han ska invigningstala på sin nyöppnade flygplats, det svingas både hit och dit när Bick på ålderns höst ska stå upp för människors lika rätt, det trycks in så mycket medvetenhet att det nästan blir PK. James Dean dog strax efter att han var klar med sin rol. Han slutade på topp. Jätten är en stor film.