Monday, August 31, 2009

Nr 139: Smoke

Originaltitel: Smoke (1995)
Filmen sågs hos Heléne på Tängvägen 30 i Ås.

Roberts betyg: 4-

Kommentar: En liten crossmixpärla i långsamt vilapåställettempo. Varje karaktär en silversmidd nubb; en i varje hörn hållande uppe bildduken utan centralt motiv - annat än cigarrbutiken på hörnet. Osmetiga människoöden, avskalat presenterade med snigelzoom; ansikten växer i takt med historierna som berättas. Svart och vitt, far och son hookar, 4000 bilder från samma punkt. Hitta sin älskade i vimlet. Att överge en övergiven dotter. De stora små berättelserna. Sista svartvita delen med den nyss berättade julsagan känns minst sagt överflödig - där åker filmen ner ett snäpp. Synd. Nice att få gå hand i hand med Tom Waits genom filmen.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Paul Auster har skrivit och medregisserat denna New York-ångande rökridå som är skarp, tydlig, excentrisk och optimistisk. Den har ett skönt tempo, farligt nära gränsen till tristess men den engagerar och växer med berättelserna. Karaktärerna flyter fram som man kanske gör i Brooklyn, vanligt ovanliga människor som ältar sina livsöden men ändå med en varm optimism i deras väsen. Låtar av Tom Waits som känns fullständigt självklara i sitt sammanhang. Smoke är en snapshot med förlängd slutartid som bara pågår och pågår... ungefär som livet gör. Sen faller det. Varför inte låta Keitel få behålla sin värdighet istället för att sunka ner hans magnifika monolog med svartvitt melodramatiskt och överdrivet visualiserande. Nä, där är man fan inne på filtret och röker.

Thursday, August 27, 2009

Nr 138: Fanny & Alexander

Originaltitel: Fanny & Alexander (1982)
Filmen sågs på Regementsgatan 36 A.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Sven Nykvist minsann. Ljussättningsgeni minsann. Vita tavelbilder, röda, rörliga fotografier. Värme, kyla, ljummet. Aldrig en droppe fel, bara vid alla blixtscener. Jul i en timme. Håll käften, underbart.
Gengångande Edwall superbt ljusklädd och på distans med ledsna ögon. Jan Malmsjös biskop så stramt otäck, exakt tortyr. Alexander på audition: "Jag dödade min morfar". Hoppigt med gömkistan och var är barnen egentligen? Vilse bland marionetterna, lyckligt slut. En av Ernsts bästa.

Jimmys betyg: 4+

Kommentar: Den här var bra. Bergmans bästa? Har sett teveversionen någon gång. Den är längre, fylligare, mer uthållig på något sätt. Och Börje "håll käften" Ahlstedt får mer utrymme. Det är bra. Det här tretimmarseposet känns stundtals lite rumphugget. Men jag gillar julfirandet första timmen, och jag gillar Jan "Gud välsigne vår lilla familj" Malmsjö, och jag gillar Allan "spöket" Edvall... jag gillar nog det mesta med Fanny & Alexander. Ett mästerverk signerat en mästare.

Wednesday, August 19, 2009

Nr 137: Dawn Of The Dead

Originaltitel: Dawn Of The Dead (1978)
Filmen sågs hos Henrik i Hökbäck.


Roberts betyg: 1+

Kommentar: Fart på! Helt sjuka undertexter som lyckligtvis humorkryddar den här vansinnigt lama rullen. Belägrat varuhus. Zombiesarna är väl helt ok, de ser ut, rör sig och massakreras som zombies tydligen ska. Motståndsrörelsen däremot påminner om MacGyver på ömsom valium, ömsom socker. Jag antar att det är meningen att det ska vara lite töntigt, men det behöver ju inte betyda att det är bra (jmfr ex Black Ingvars, Rosenström). Den här går fetbort. Och lång var den.

Jimmys betyg: 1+

Kommentar: 10 år efter Night Of The Living Dead trampar Romero verkligen i klaveret. Det finns nog ingenting som är varken spännande, otäckt eller intressant med uppföljaren Dawn Of The Dead. Romero verkar vara mer upptagen av att frossa i alla de effekter som filmutvecklingen har gett honom än att faktiskt bygga något intressant kring den den amerikanska drömmen och konsumtionssamhället som många säger att filmen är ett svar på. Pluset efter ettan är för att den emellanåt ändå lockar fram en del skratt, mycket på grund av de fantastiska undertexterna. Nej, mycket sämre än så här kan det nog inte bli. Fart på!

Nr 136: Night Of The Living Dead

Originaltitel: Night Of The Living Dead (1968)
Filmen sågs hos Henrik i Hökbäck.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Finfina tagningar i början på kyrkogården. Svartvit och bårhuskall. Psychokniv med tillhörande musik. Black man down in the end.
Nyinspelat material i början och slutet. Det är vad jag minns nu, måste se om den.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Det svartvita fotot, det tafatta skådespeleriet och den B-filmsaktiga atmosfären gör att filmen känns äldre och mer amatörmässig än den faktiskt är. Intressant att filmen kom samma år som Rosemary's Baby som i i förhållande känns mycket mer modern. Samtidigt är Night Of The Living Dead otroligt skarp, banbrytande, iskallt saklig och till och med dokumentär i vissa avseenden. Det fantastiska fotot, de spännande kameravinklingarna och den, för tiden ganska nyskapande berättelsen, gör George Romeros zombiefilm till en klassiker i genren.

Sunday, August 16, 2009

Nr 135: Romper Stomper

Originaltitel: Romper Stomper (1992)
Filmen sågs på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 2+

Kommentar: Sjaskig nazimiljö; headbanging, suping, heiling. Gäng/raskrig med Vietnam. Kärlek på gränsen mellan epilepsi och utträde. Clockwork orange, utan att skämmas. Några ok slagscener, ilskna djur sparkar mot golvkamera. Bästa scenen är japanska bussturisterna på slutet. Då kan betyget inte bli högre.

Jimmys betyg: 2+

Kommentar: En ung Russel Crowe i en nazistroll som inte kommer i närheten av Edward Nortons karaktär i American History X. Det här är stundtals så miserabelt och tråkigt att koncentrationen läggs på helt andra saker än själva handlingen, exempelvis det faktum att det knappt finns några som helst civila personer i filmen. Det är å andra sidan väldigt intressant och skapar trots allt nån slags bild av att vi har att göra med väldigt isolerade och världsfrånvända individer. Där har vi, tillsammans med en del snygga filmsekvenser, filmens behållning.

Wednesday, August 5, 2009

Nr 134: Röda Draken

Originaltitel: Manhunter (1986)
Filmen sågs hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 2

Kommentar: Tillåt mig undra varför den här enligt boken skulle vara mer hemsk än När lammen tystnar. Man med underlig underkropp lever sig in i fullmånemördares tankebanor, bryter löften han givit sin familj och presterar några av filmhistoriens absolut fläskigaste B-scener när han i frustrerad ensamhet knyter näven och vrålar ut sin försäkran om att mördaren ska åka fast. Miami Vice-musik och en slutscen som får mig att rodna i 80-talets alla tvättblekta fäger. Den här går fetbort.

Jimmys betyg: 2-

Kommentar: Förväntningarna var höga inför den här filmen då den presenteras som mer otäck än När lammen tystnar (som är en slags fristående fortsättning med Hannibal Lector som central gestalt). Tyvärr grusas alla förhoppningar om två timmars nagelbitande redan efter några minuter när FBI-agenten Will Graham (William Petersen) har haft en av ett oändligt antal pyskologiska dialoger med sig själv angående ett antal vidriga seriemord. Sen rullar det på med svepande 80-talssynthtrummor och pastellskjortor. Regissören Michael Mann gjorde under den här tiden teveserien Miami Vice och det märks. Fast jag vill minnas att Miami Vice var mer spännande och intressant än den här filmen nånsin kommer att bli. Det gjordes en nyinspelning av Manhunter, Röd Drake, för ett antal år sedan och jag förstår varför.