Saturday, August 5, 2017

Nr 673: Vietnam - Grisens År

Originaltitel: In The Year Of The Pig (1968) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Youtube av Jimmy på Rådhusgatan 64 B i Östersund och av Robert på Halsviksporten 3 på Styrsö.


Roberts betyg: 2+

Kommentar: En aldrig sinande ström av dovröstade, slipsknutförsedda talking heads marmorerat med sekvenser från Vietnamkriget; flygplan giving birth to bombs, massakrerade byinvånare, olika typer av automatvapen som nästan reklamförs, soldater i strid, protesterande människor och nationers ledare. Det finns en Wikisida med en förteckning över människor som tänt eld på sig själva i protest mot det ena eller det andra. Vietnam - Grisens År känns som en självklar föregångare och inspirationsgivare till exempelvis Fahrenheit 9/11, med intensiv klippning och motställande som grepp. Ett seriöst och bistert ansikte säger en sak, i nästa klipp visas en diametralt motsatt bild. Ironisk användning av patriotmusik. Det är ju intressant, men det blir också uppenbart för mig att jag skulle behöva ett par kilo kött till på benen för att kunna hänga med ens någorlunda i turerna, och ännu mer för att överhuvudtaget bilda mig en uppfattning om huruvida den här filmen ger en rättvis beskrivning av skeendena långt där borta för så länge sedan. Saigon, Ho Chi Minh, Indokinakriget, FNL, Nord -och Sydvietnam, Lyndon B. Johnson, Tonkinbukten, Viet Cong, napalm osv. Ställ följdfrågor till mig på något av ovanstående och du får en stum fågelholk till svar. Och så undrar jag fortfarande varför den heter Grisens År? Gris som i sicken djävla gris typ?

Jimmys betyg: 2+

Kommentar: Hmm. Ibland, någon gång, allt som oftast, får jag känslan att en film faktiskt är bättre än vad den verkar. Att den har någonting som jag inte ser eller förstår. Att det finns lite för många hinder i vägen för att jag ska hitta fram. Hitta in. När jag kollar runt lite grann på den här filmen så tycks den ha en rätt hög status som dokumentär. Gjord mitt under brinnande krig och naturligtvis som en skarp kritik mot USAs inblandning. Men som sagt, utan undertext och med ett för mig helt obekant persongalleri som tycks rapa upp politiska klichéer så blir det en lång och obegriplig kommentar om en lika obegriplig konflikt. Men med lite hjälp på traven så skulle jag säkert kunna uppskatta den mer än vad jag gör just nu. Jag ger dock ett stort plus till många av de dokumentära filminslagen från exempelvis de protesterande brinnande munkarna.