Friday, December 18, 2015

Nr 597: Gatans Desperados

Originaltitel: Los Olvivados (1950) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Dailymotion hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.


Roberts betyg: 4-

Kommentar: Decemberöverenskommelsen Dag 18: Los Olvidados på spanska. De bortglömda.  Bortstötta. Som en främmande del i en ny kropp, stöts bort, obehagligt, passar inte in. Samhällskonstruktionen som en kropp, där den fattige stöts bort, göms, låtsas inte om. De frånvarande föräldrarna. Frånvarande i meningen att det inte ges någon, eller tillräcklig, kärlek. De bortstötta organismerna formerar sig i nya kluster, dras till sammanhållning, uppmärksamhet, värme. Det blir tävling, överlevnadsrace. Spänningen, tristessen, tidsfördriven. Vad väntar vi på? Varandra? Sjukhuset är en självklar byggnad i staden. Men inte rummet för de bortglömda. De ska organiseras bort, innan de blir till. De ska inte få uppstå. Det ska finnas starka individer, personer som klarar sig själva. Barnen drömmer om mjölk, om kött, om tillgivenhet. Den självklara hönan på köksbordet. Äggen. Spelet fortgår, den blinde siaren berättar gång på gång hur det ser ut. Inför den stumdöva, friska massan är han chanslös. Ännu en pojke dumpas på tippen. Spolas upp på en strand.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Luis Buñuel. Denna surrealistiska gåta som återkommer hela nio gånger i boken. Det känns som att det finns massor av symbolik, under- och övermeningar, tolkningar och analyser att leta efter i hans alster. Åsnan har vi sett tidigare. I Land Utan Bröd. Och så alla fåglar. Hönor. Och alltid ska de dödas. Eller plågas. Vad har han emot djur egentligen, Luis? Och blinda människor? Jag tänker på Guds Stad när jag ser den här filmen. Fattigdom. Misär. Gatans lag. Det är våldsamt och vackert på samma gång. Buñuel känner jag mest som surrealist men här ser vi tydliga influenser av italiensk neorealism.; underklassperspektivet filmat på plats med oftast amatörskådespelare. Han menade dock att realismen även måste innefatta det irrationella. Det blir mest tydligt i drömsekvensen eller när Pedro kastar ett ägg rakt på kameralinsen. Lite som när skådespelare i vissa filmer vänder blicken direkt mot åskådaren. Ibland är det ett fantastiskt grepp. Här är det snyggt och överraskande.

No comments: