Filmen sågs på Bluray hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Decemberöverenskommelsen Dag 23: Avancerat fejkade självmord. Torra, stillebensliknande besök hos psykologen. En ständigt naggande morsa som försöker mitchmatcha ihop honom med vad som för honom verkar vara utomjordingar. Harold (Bud Cort) har det inte lätt. För att lätta upp stämningen går han på begravningar, och blir uppraggad av Maude (Ruth Gordon). En mindre åldersskillnad på 60 år dem emellan hindrar ingenting, snarare tvärtom; de liksom förstärker varandras paletter. Harolds osäkerhet och nästan krampaktiga försök att bara finnas till kontrasteras av Maudes biltjuvsrallyn och ljuvligt uppdyrkande oneliners om livets beståndsdelar och beskaffenhet. Båda känns lika vilsna, men hanterar offsiden på olika sätt. Kanske är Maudes förintelsetatuering en nyckel till hennes levalåtadömentalitet? Finns ingen tid att förlora, inte heller någon att vinna - det är bara att köra. Kanske är Harolds generationsskippande Oidipusvolta saxen som vill klippa marionettrådarna som hans mor använder för att dansa in honom i ett liv av normaliserad konformitet? Skit samma, de hittar varandra, in i varandra och sig själva och verkar trivas riktigt bra med det. Rynkiga kinder möter unga läppar. Till slut tar det i alla fall slut, med piller och avsked. Harold kör bilen över klippan och banjosteppar bort över ängarna. Utomordentligt intressant och rolig film det här. En studie i dödsbörjan och livsslut. Den bästa i december så här långt!
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Harold (Bud Cort) är en ung nihilistisk 20-åring, besatt av döden, fejkar självmord och hänger på begravningar. Hans uppgivna mor försöker desperat fixa ihop honom med diverse unga damer medan Harold låtsas spränga sig själv, hugga av sig handen och begå harakiri. Filmen börjar på ett fantastiskt sätt med att Harold hänger sig själv och blir upptäckt av sin mor. Den skruvade inledningen talar för att detta blir en absurd och svart komedi och förväntningarna stiger drastiskt. Harold träffar den anarkistiska 79-årga Maude (Ruth Gordon) som bor i en tågvagn, stjäl bilar och lever livet som om det inte fanns någon morgondag. Och det är också det som är grejen. Maude har nämligen redan bestämt sig för att dö på sin stundande 80-årsdag. Harold och Maude hittar varandra och det som först verkar vara en vänskapsrelation mellan en livsbejakande äldre kvinna och en levnadstrött ung man förstår vi snart faktiskt handlar om en kärleksrelation mellan de två. Intressant. Harolds oseriösa längtan efter att dö som tar sig uttryck i en mängd spekatkulära och kreativa iscensättningar ställs också mot Maudes faktiska vilja att lämna livet. Filmen har ett väldigt intressant manus som överraskar och vänder på perspektiv. Det är också snygga bildkompositioner, inte minst hos psykologen. De höga förväntningarna från inledningsscenen sjunker dock en aning genom filmen men fortfarande är det här en kultfilm som är en av Decemberöverenskommelsens stora överraskningar. Ruth Gordon såg vi för övrigt som djävulsdyrkande granne i Rosemarys Baby.
No comments:
Post a Comment