Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A.
Kommentar: Vargtimmen - tiden mellan skymning och gryning då flest människor dör och flest barn föds. Det är då dämonerna kommer, och mardrömmarna. Inte en av Ingmar Bergmans bästa, men några av scenerna är minst sagt minnesvärda, de liksom fräter sig fast på hårddisken. Förmodligen mest tack vare mannen, myten, legenden; fotografen Sven Nykvist som sin vana trogen levererar ett sinnessjukt vackert material. Jag tänker på scenen på badklippan där pappan Johan Borg (Max von Sydow) får sin son (Mikael Rundquist) på halsen, och sedan slänger honom i vattnet, där han försvinner, dyker upp och sedan försvinner igen. Rundquist gick vidare i karriären med att skriva manus till bland annat den omåttligt populära TV-serien Tre Kronor. Det kunde nog varken han eller Bergman tänka sig när de tog och gav regi mellan varandra där på 60-talet. Jag tänker också på scenen med alla duvorna. Drömskt, kraftfullt. Och så scenen med mannen på väggen vidare upp i taket. Oväntat och skickligt. Liv Ullmans släpiga hundögon och lite avvaktande norskmål passar perfekt i kontrast till Maxies frustration. En dagboksthriller, men vad den egentligen handlar om, alltså under ytan, under alla lager, må det vara Bergmans bild av ett eget konstnärsdilemma eller bara Lynchaktiga drömbilder - det lämnar jag denna gång åt andra att gotta ner sig i.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Tillsammans med Persona så växte Vargtimmen fram ur originalmanuskriptet Människoätarna från 1964. Det som från början var tänkt att bli en påkostad och storslagen film blev istället två ganska minimalistiska och suggestiva filmer. Vi påminns redan i början om det är film när vi hör Bergman regissera sina skådespelare under inledningstexten. Sedan rullar det igång med historien om en känd konstnärs försvinnande som berättas genom intervjuer med hustrun och konstnärens kvarlevande dagböcker. Inte helt olikt mockumentären Blair Witch Project i sitt anslag. Till skillnad från Persona som grep tag i mig omedelbart så har jag svårt att hitta in i Vargtimmens symbolik. Jag bestämmer mig tidigt för att lägga det mesta av energin på Sven Nyqvists underbara foto. Det är som alltid en njutning. Några scener etsar sig dock fast. Badklippan, mannen på väggen, de skrattande vampyrerna.
No comments:
Post a Comment