Originaltitel: Moonstruck (1987) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT/TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3
Kommentar: Det blir en rak trea. Cher är lysande som en fullmåne, men Nicolas Cage kan gå och dra nåt gammalt över sig - tycker bara han har gjort en bra insats och det är i Leaving Las Vegas, som underligt nog inte är med i 1001-boken. Och det görs en upptäckt mitt under brinnande film, och det är att Cage är en Coppola. Brorson till Francis Ford Coppola och systerson till Tala Shire; och således kusin med bland annat Sofia Coppola. Allt hänger ihop.
Apropå släkt så känns Mångalen som en lillebror till valfri film av Woody Allen. New York, relationsdrama, otrohet, middagsscener, vassa repliker, jazzigt score. Men lillebror har mest Cher att hänga upp sin luva på, och även om hon är strålande så kan (och ska?) hon inte bära upp en hel film själv. Det florerar i och för sig flera finemangbiroller, särskilt den genomskådande mamma Castorini (Olympia Dukakis) och hundfarfar Castorini (Feodor Chaliapin, Jr), men det är ju mellan huvudparet man vill se gnistor, och där står Cage mest för halvöppen mun och framkrystade repliker. Cher däremot är varmögd, naturligt rapp, änkeligt och lite uppgivet realistisk, sörjande gråsprängd och uppfriskande ärlig. Den enda scen jag minns från när jag såg Mångalen när den kom på 80-talet är den när Cher kommer gående på gatan och sparkar en burk framför sig. Vardagsrealism at its best. Roligast i filmen är nog professorn som dejtar sina sekelyngre studenter och alltid får en drink i knät, varpå han beställer in ett glas vodka. Mille grazie!
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Många italiendoftande filmer vi har sett tidigare har varit hårdhudade maffiahistorier. Här är istället en lättsmält romantisk komedi vilket känns lite befriande på nåt sätt. Den sterotypiska och fördomsfulla beskrivningen av den italiensk-amerikanska familjen till trots är den ändå charmigt underhållande med fina rollprestationer. Bortsett från den släpige Nicholas Cage som är obeskrivligt dålig. Oscar för bästa kvinnliga huvudroll gick välförtjänt till Cher för sin lysande insats som änkan Loretti Castorini. Olympia Dukakis fick även hon en Oscar för rollen som mamma Rose vilken hon bär upp med både självklarhet och pondus. Regissören Norman Jewison har även gjort I Nattens Hetta. En helt annan film från en helt annan tid.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment