Filmen sågs på TCM/TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Roy Earle (Humphrey Bogart) kommer direkt ur finkan och ger sig på nästa stöt; att råna ett lyxhotell i Palm Springs, Kalifornien. Pengar och juveler. Trots en medhjälpare på insidan och ett par tre stycken på utsidan - och en hund (Bogarts egen i verkligheten) - går allt givetvis snett ändå. Skottlossning, polisdöd, skrikande däck. Earle är minst sagt förtjust i flickan med klumpfot, Velma (Joan Leslie). Han är så förtjust att han vill gifta sig med henne, och därför betalar han en operation som får henna att dansa obehindrat och utbrista: "Jag är inte ful längre". Men hon vill inte gifta sig med Earle, ack nej. Hon har sina känslor på annat håll, och det är ju lite skönt att det inte blir på något annat vis. Någon som däremot är förälskad i Earle är kumpanen Marie (Ida Lupino), men tyvärr är den dealen inte mycket för Earle att hänga i granen, men han "parkerar" henne lite här och där när det osar katt. Annars är nog den här filmen mest känd för det "omvända dubbla axelgreppet"; en spännande scen där Marie gör tvärtemot vad som förväntas och tar ett stadigt grepp om Earles axlar för att markera att nu är det kyss på gång. Och hon gör det två gånger om! En milstolpe i filmhistoriens jämställdhetskanon. Allt slutar med en fantastiskt rolig biljakt upp i bergen. Rolig på grund av att filmhastigheten är uppskruvad nåt hack vilket göra att hela upplösningen påminner om ett slags bilbanerace, där kurvorna tas i vad som ser ut att vara tvåhundra knyck. Upp upp i bergen, Earle lämnar bilen och tar med sig automatgeväret sista biten till fots. Det blir ett litet skyttegravsläge där ekoropen studsar mellan topparna, innan en prickskytt till slut gör processen kort med den desperate Earle. Rull ner för berget, hund som söker husse och kvarlämnad Marie i tårar. Allt som allt en skön heistrulle med känslan av att sympatierna hamnar hos den elake rånaren eftersom han trots sin känslokyla och likgiltighet gentemot sina rånoffer är så snäll mot en flicka med klumpfot. Så enkelt kan det vara.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Humphrey Bogart spelar den tillbakadragne och trumpne rånaren Earle. Ida Lupino spelar kumpanen Marie. Marie är alldeles uppenbart förälskad i Earle. Earle håller sig dock på sin kant, håller huvudet högt. Earle tycker alla är hycklare. Han gör lite som han vill men har ett tydligt socialt patos. Det märks inte minst när han hjälper den unga flickan med klumpfot, Velma. Marie blir svartsjuk. Och Velma vill bara vara kompis. Men Earle har inga kompisar. Earle vill vara fri. Tillsammans med några medhjälpare slår Earle och Marie till mot lyxhotellet. Ett rån som går fullständigt fel och som slutar i en underbar biljakt uppför Mount Whitney. Ensam mot ett stort polisuppbåd för tankarna till John Rambo och First Blood. Earle kommer aldrig att ge sig. En gråtande Marie kommer inte att ändra honom. Sierra svarar fint mot en annan film om ett välkänt rånarpar, Bonnie Och Clyde.
No comments:
Post a Comment