Filmen sågs på Headweb på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4+Kommentar: Författaren Harry Block (Woody Allen) ska till sitt gamla universitet från vilket han en gång blev utkastad, men som nu är i stånd att hedra honom. Hedra. "Jag ska ju bli hedrad", säger Block gång på gång. Allen är lika gnällig, hyperintrovert och självrannsakande som vanligt (eller som i de andra fall jag sett honom, exempelvis Annie Hall). På ett mycket smart och underhållande sätt får man följa Blocks relationer och uppbrott genom andra karaktärer som han skrivit om i böcker. Bland många pärlor finns Robin Williams som är out of focus och döden som hälsar på hos fel person. Kirstie Alley som jag mest känner till från kultserien Skål gör också en lysande insats som Blocks före detta - och minst sagt frustrerade - fru. En stjärnspäckad skådislista och ett grymt bra manus - det är fan roligt på riktigt flera gånger. Antingen börjar jag bli gammal, eller så var jag bara på Allenhumör. Kanske både och - förmodligen så.
Jimmys betyg: 4+
Kommentar: Woody Allen är, i sin 27:e film, på ett riktigt bitskt humör när han på sitt sedvanliga neurotiska sätt lämnar ut sig själv genom karaktären Harry Block, en medioker författare som skapat sig ett namn genom att omgestalta sitt liv och sina relationer i sina romaner. Att vi kastas mellan filmens verklighet och romanernas fiktion gör att Harry Bit för Bit blir en slags metafilm där Allen spelar sig själv i filmen som spelar sig själv i böckerna. Komplicerat? Egentligen inte. Det är lätt att snabbt komma in i berättartekniken och sedan hänga med i svängarna. Och det är faktiskt vansinnigt roligt även om det kanske är som Harry/Woody själv uttrycker det: "Jag har överdoserat på mig själv".
No comments:
Post a Comment