Originaltitel: French Connection (1971) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4
Kommentar: Gene Hackman igen, som vi såg nyss i Avlyssningen. Även
i denna rulle spelar han en smått besatt person - polisen Jimmy
"Popeye" Doyle - och nu handlar det om drogpolisarbete på New Yorks
bakgator. En marseillefransk storleverans av heroin smugglas in till The
Big Apple, och Doyle är på det som en fluga på socker. Riktigt bra jaktscen där Doyle jagar ett tåg. Enligt regissören William Friedkin på kommentatorspåret är det Hackman själv som kör bilen, det är riktig trafik och stuntbilarna som smäller in i Hackman gör det inte med mening. Hur mycket sanning det ligger i allt det vet man ju inte, men skit samma, det är en bastuhistoria, en grej man drar på uteserveringen, nåt att berätta för barnbarnen. Historien byggs skickligt upp med lite skuggning och småbeslag i början, för att eskalera till hyperavancerad fotförföljning av den franska knarkbossen - med klimax i tunnelbanan där Doyle blir grundlurad av den snabbsteppande "Frog 1". Slutet med det dolda skottet känns långsökt. Antingen skulle man skippat skottet och haft med de förklarande eftertexterna, eller så skulle man haft med skottet men struntat i eftertexterna. Nu känns det där skottet som en helt annan film med andra överenskommelser med publiken. Alla andra skott i filmen har varit synliga och träffande/missande sina mål. Men rakt igenom bra tempo och trovärdig acceleration både i handling och hos skådisar, särskilt Hackman. Hela fem Oscar och ytterligare tre nomineringar. Både regissören Friedkin och fotografen Owen Roizman var med på Exorcisten. En helt annan film.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Lagens Våldsamma Män är en klassisk amerikansk snutfilm med hårdkokta snutar och hisnande biljakter. Den alkoholiserade polisen Jimmy "Popeye" Doyle (Gene Hackman) försöker stoppa en knarksmuggling organiserad av den franske företagaren Charnier (Fernando Rey). Konflikten och kontrasterna i filmen illustreras dels genom kampen mellan snuten på gatunivå och överklasspampen samt mellan New York, en stad i förfall och det behagliga Marseille. Filmen håller genomgående ett högt tempo som ständigt tycks accelerera. En av de bästa scenerna är den katt och råtta-lek som Charnier utsätter "Popeye" för när han helt lurar bort honom på tunnelbaneperrongen. En både smart, rolig och överraskande episod. Kuriosa: Filmen är baserad på en verklig händelser där New York-polisen Eddie Egan, vars smeknamn var just Popeye, lyckades lösa upp en knarkhärva 1961. Egan har förresten en liten roll i filmen, som Doyles handledare Simonson och är även inspiration till filmen Segerns Sötma.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment