Nr 197: Snuten I Hollywood

Originaltitel: Beverly Hills Cop (1984) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Headweb av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Vasaplatsen 7A i Göteborg.

Roberts betyg: 3+



Kommentar: "Get the fuck out of here!" x2 är en av de filmrepliker som ligger lagrade i ryggmärgen på grund av överdosering. Snuten i Hollywood är nog den film efter Grease som jag sett flest gånger. Inte så mycket för att den skulle vara hysteriskt bra, mer för att det var en av de filmer vi hade hemma på VHS. Man gick varvet runt liksom. Det måste vara minst 15 år sedan jag såg den senast, men jag kommer ändå ihåg nästan allting, särskilt den första timmen. Det var ungefär så långt jag orkade se på söndagsmorgonen efter tidningsutdelarrundan innan ögonlocken slogs igen. Och det känns fortfarande som att det är under den första timmen den här filmen är något att ha. Det blir så konstigt på slutet, med lyxhuset och Taggart som flåsspringer med ett gevär.
Inledningen med cigarettsmugglingen, fortsättningen med den förbannade chefen, mordet, semestern, Serge och bananerna håller fint tempo och kompas snyggt av duudu dududududu duuduu dudududu dudududududidudu. Eddie bjuder på bög -och Jacksonskämt och en och annan allvarlig min mellan varven. När det är allvar. Sen blir det garvis igen. Jag kan bara hålla med en av kommentatorerna på vår Facebookfilial om att han aldrig skulle tagit med denna filmen i sin bok. Det skulle inte jag heller, men jag tycker mycket om den.

Jimmys betyg: 3-

Kommentar: Eddie Murphy svär och garvar sig igenom denna åttiotalsodyssé som från början var menad för Sylevester Stallone. Det är nog det mest intressanta med den här filmen. Hur fan tänkte man då? Tempot är högt och Murphy är bekväm och självklar som den snabbkäftade snuten som lurar skjortan av hela L.A.P.D. men den känns lite överspelad. Utspelad. Krystad. Det kryllar av bögskämt som kanske var jävligt roliga när filmen hade premiär men som nu mest bara är plumpt. Så, vad tar man med sig från den här söndagsfrukosten då? Inte mycket dessvärre. En aning nostalgi kanske. Och ett par bananer.