Nr 195; Apocalypse

Originaltitel: Apocalypse Now (1979) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Headweb av Jimmy på Regementsvägen 36 A i Östersund och Robert på Vasaplatsen 7A i Göteborg.

Roberts betyg: 4+

Kommentar: Den fantastiska inledningen med helikoptersmyg, eld och The doors The end. Storaros färger, rökampuller och skuggor. Tonen slås an, det kommer bli en svettig, metallisk blodkroppsresa uppför vansinnets aorta - straight to the heart of hell. (1001 pretentiösa formuleringar du måste skriva innan du dör). Och det blir en lång resa, en odyssé, en bra bit för lång för mig. Strandhugg både här och där blandat med världsrekord i antal bilder som visar en båt på en flod. Alla bilder är så bra, så fyllda av arbete, så innantänkta. Men det blir som att titta i en bok med Sarekbilder av Claes Grundsten - de första är häpnadsväckande, men efter hundra bilder har jag blivit fartblind och tar den höga nivån för självklar. I kombination med den skohornsinklämda franska episoden mitt i filmen gör detta att det stundtals känns slaskigt och lite utdraget. Jag tror att jag skulle uppskatta den kortare versionen av Apocalypse Now mer än den här längre. Och då gillar jag ändå verkligen den här versionen. Det blir väldigt bra på slutet när Brando hittas och simultanslaktas med kossan, eller vad det nu är för djur. Men vad falls! Är det en kameraskakning i slutet, vid 3h, 4 min och 50 sek? Ohållbart.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Francis Ford Coppolas filosofiska krigsepos kantades av en rad påfrestningar. Al Pacino avböjde huvudrollen som istället gick till Harvey Keitel som sparkades och ersattes av Martin Sheen som fick en hjärtinfarkt under inspelningen. Dennis Hopper var drogpåverkad under i princip hela inspelningen. Marlon Brando hade inte läst Mörkrets Hjärta som filmen grundar sig löst på så Coppola hade högläsning för honom. Vädret var förödande vilket försenade filmen ytterligare. Apocalypse Now började spelas in 1976 och hade premiär 3 år och 30 miljoner dollar senare. Drygt 20 år senare hade filmen nypremiär under namnet Apocalypse Now Redux med 50 minuters extramaterial. Om det förbättrade filmen vågar jag inte säga. Hela äventyret är en resa uppför Mekongdeltat under Vietnamkriget i jakt på en galen desertör. Men resan är lika mycket en filosofisk allegori över den mänskliga galenskapen, ångestladdad och svettig som som själva inspelningen måste ha varit. Spänningen stegras genom större delen av filmen och påfrestningen blir mer och mer påtaglig. Dessvärre haltar det till när hela sällskapet träffar på fransmännen. (Var den episoden med i originalet?) Efter en politisk historielektion och lite good old opium strip off fortsätter färden mot mörkrets hjärta och desertören överste Kurtz (Brando). Det är något med den här filmen som skulle kunna vara oerhört bra, nästan fantastiskt, men på något sätt faller den ner lite grann i sina egna mörka hål. Det är svårt att peka ut något särskilt, det är bra rollprestationer, scenerna är magnifika och man lyckas verkligen känna stanken av död, sjukdom och galenskap, men ändå räcker den inte hela vägen. Kanske är den helt enkelt för lång och handlingen alldeles för djup för att lyckas behålla skärpan.