Originaltitel: Amarcord (1973) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Westye Egebergsgate 1C i Oslo.
Roberts betyg: 4
Kommentar: "Jag vill ha en kvinna!" Farbrodern i trädet och dvärgnunnan som plockar ner honom på jorden. Fascisthälsningar och bröstblås. Med vykort från minnet presenterar Fellini en serie varma sekvenser som verkar hållas ihop av nån slags Broder Tuckvariant på valium. Första 40 minuterna tycker jag inte är nåt speciellt, men sen börjar det ta sig och på slutet är det riktigt bra. Lättskruvade scener och mumsigt foto. En blandning av Svart katt vit katt och Amelie från Montmartre. Ett mörkt bröd med ost och salami, och en stark kopp kaffe.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Fellini målar sin barndom med yviga penseldrag och han blandar i lite av varje i färgen. Han är lika vulgär och mustig som poetisk och samhällskritisk. Filmen innehåller många minnesvärda och rent fantastiska scener. Den mest överraskande är nog grupprunket i garaget till de imaginära bilderna av stora rumpor på cykelsadlar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment