Filmen sågs på internet av Jimmy hos Therese på Genvägen 56A i Östersund och Robert på Westye Egebergsgate 1C i Oslo.
Roberts betyg: 4Kommentar: Shawshank, ett blåkyligt fängelse där Andy hamnar - oskyldigt dömd (of course) för mordet på sin fru och hennes golflover. På Shawshank blir Andy polare med filmens absolut största behållning i skådespelarväg; Red (Morgan Freeman). Vissa scener med Freeman är så naturligt enkla, så avslappnade att jag känner mig på plats. På Shawshank finns också Der Warden och Der Fångvaktare. Här finns också den gamle bibliotekarien Brooks som suttit inne hela sitt liv, här finns böggänget som kallas Systrarna, här finns sofistikerad fångtrading med procentpåslag och ränta, här finns tvätteriet där ingen vill jobba, här finns kantinen med motbjudande mat, här finns de oanmälda visitationerna som blandas med tidsfördrivet.
Och här finns givetvis den långsamtgående, långsiktiga flyktplanen. Andy går bakom ryggen på flera generationers pinuppor; Hayworth, Monroe och Raquel och tar sig efter 20 år ut och ner till Mexico där drömmen om en enkel bar och båt går i uppfyllelse. Allt enligt mallen.
Nyckeln till frihet är en välformulerad och trimmad historia om åtminstone två slags friheter; den kroppsliga kontra den mentala, och hur de hänger ihop. Stephen King håller ett stadigt grepp om filmen i form av trådar som löper bakom och genom den enkla huvudhandingen. Njutningen i misären - inlåst opera genom gårdshögtalarna, ölspetsad taktjärning i solsken, biblioteksutvidgning och filmvisning. Den bäst maskerade aortan är Andys manipulering med bokföringen som till slut leder till fängelseledningens fall och Andys uppgång.
Mycket behagligt samspel huvudpersonerna emellan. En fängelsefilm med lyckligt slut, där slutscenen är ett Hollywoodskt kräkmedel av värsta sorten. Men det kommer ju inte direkt som någon överraskning.
Jimmys betyg: 4+
Kommentar: Nyckeln till frihet är historien om den livstidsdömde Andy Dufresne (Tim Robbins) som under 20 år lär sig hur livet i Shawshankfängelset fungerar, han blir kompis med vakterna, börjar jobba åt fängelsedirektören bara för att en dag lura skjortan av hela jädra fängelset. Historien berättas av en annan livstidsdömd fånge, Red (Morgan Freeman). Det är bra, det är mycket bra till och med. Vissa prestationer är snudd på magnifika, till exempel Freeman som spelar med en häpnadsväckande tyngd och självklarhet. Robbins karaktär är rörande och finurlig och hela tiden med en botten lika djup som murarna är höga. Freeman och Robbins fascinerar och deras samspel är naturligt och känslosamt. Det är en välregisserad historia som enligt uppgift är Stephen Kings novell väldigt trogen. Tyvärr är den dock lite för tillrättalagd och standardiserad. Slutscenen hade jag kunnat vara utan.
No comments:
Post a Comment