Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Westye Egebergsgate 1C i Oslo.
Roberts betyg: 3Kommentar: Nja. Cleese dominerar i sina olika roller och uttryck; i vissa pärlor glänser han som guld; häxprocessen, räddandet av Herbert och som trollkarl. Men jag tycker hela filmen liknar en allsvensk fotbollsmatch på åttiotalet där ena laget leder med två noll och ständigt spelar hem bollen till egen målvakt. På den tiden var det ju tillåtet för målvakten att ta upp bollen med händerna vid tillbakaspel, vilket ofta innebar att tiden gick ohyggligt långsamt för åskådarna. Så också här. Redan inledningen doftar segt. Blufförtexter och bluffilm. Börja om. Och så fortsätter det. Dra det ett varv extra, när det redan dragits tre varv för mycket. Så fort filmen fått upp ångan bromsas den in med ett skruvat inslag. Ibland är det som sagt fullträff, men för det mesta blir jag bara matt. Vad hade hänt om man skalat bort 76 % av detta överflöd, detta ironiska twistfett? Vad hade hänt om man låtit scenerna och handlingen stå själva, utan att behöva passa hem till målvakten hela tiden? Jag tror det hade blivit en bättre film, en roligare och skarpare film. En film i min smak. Jag tycker helt enkelt den är lite feg mellan varven. Och fegt är sällan roligt.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Vi fortsätter på fotbollsliknelserna. Monty Python skjuter åt alla håll samtidigt och ibland träffar de målet. Dock lite för sällan för att filmen ska hålla 90 minuter. När de väl sätter den i krysset gör de det med en skicklig precision och en våldsam kraft. Dock står sketcherna bättre för sig själv än som lagspel.
No comments:
Post a Comment