Nr 108: Delikatessen

Originaltitel: Delicatessen (1991) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Södra Allégatan 2 A i Göteborg.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Det finns tydliga avtryck i Delikatessen - avtryck som lämnats av fötter som kan spåras tio år framåt i tiden - till den fantastiska Amélie från Montmartre. Jean-Pierre Jeunet, som gjorde Amélie, har tillsammans med Marc Caro skrivit manus och regisserat Delikatessen, och de måste haft fruktansvärt roligt när de gjorde det. Delikatessen är en cendréfärgad fransk syssling till I huvudet på John Malkovich. Brasseskruvad, svart humor som i sin enkelhet är genialisk. Jag tänker på självmörderskan Aurore som försöker och försöker. Jag tänker på gnisselsängen som sätter tempot för resten av hyreshuset. Jag tänker på mannen som lagar kondomen med cykelslangslappar. Jag tänker på kloakveganerna. Jag tänker på takslagsmålet och därefter aquaflykten på slutet som mynnar ut i ett förlösande vattenfall som drar med sig människor, golv och inredning. Jag tänker på detta och skrattar. I likhet med Grease gör den här filmen mig glad och upprymd. Till skillnad från Grease sitter de känslorna kvar långt mycket längre än vad det tar att gå och hämta en snigel i kylen. Dessutom kan jag kursivera nu. Oh.

Jimmys betyg: 3+

Kommentar: Jag fick höra att samma skådisar från Delikatessen var med i Alien återuppstår. Kopplingen är inte så anmärkningsvärd som man kan tycka, det är nämligen samma regissör, Jean-Pierre Jeunet. Det var för övrigt han som också gjorde mästerverket Amelie från Montmartre tio år efter denna film. En film som spöar skiten ur Delikatessen flera gånger. Om man frågar mig. Och det gör man ju sällan. Men eftersom det är jag som skriver den här bloggen så kan jag ju säga precis vad som helst. Delikatessen är ingen dålig film. Den är faktiskt rätt bra. Det är en dråplig komedi, dystopisk framtidsfilm och bitterljuv kärleksfilm i ett. Lite som ett Kinderägg. Namnet till trots är kvaliteterna ändå begränsade till syn- och hörselsinnena. Ljuden, fotot, färgerna, de bisarra uttrycken är närapå mästerliga. En trerätters middag till manusförfattarna som kom på idén - det är de värda. Men någon avec till kaffet blir det inte. Där går gränsen.