Originaltitel: Sunset Boulevard (1950) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Utlandagatan 2 i Göteborg.
Roberts betyg: 4
Kommentar: Underligt intressant film noir i flashbackformat. Underbar poolscen i öppningen. Mörkt, skuggigt och oerhört välplanerat foto. Hårdkokt intrig; fattige manusförfattaren Joe Gillis möter snuskrika före detta stumfilmsstjärnan Norma Desmond som ska begrava sin schimpans. Obesvarad kärlek i palatset utan dörrlås där betjänten verkligen har handskar och verkar vaken dygnet runt. Dessutom visar han sig vara Desmonds före detta make. Filmstjärnan vill tillbaka till vita duken - till varje pris.
Smått och gott: dialogen kryllar av filmpassningar; Borta med vinden, De nakna och de döda, Lysande utsikter, Kalle Anka, Joan of Arc och King Kong. Charlie Chaplin får vara med på ett hörn och åtminstone ett tiotal andra stumfilmsprofiler nämns, däribland Douglas Fairbanks, John Gilbert, Mabel Normand och Greta Garbo. Vid bridgebordet får vi träffa vaxkabinettet innehållande Buster Keaton, H.B Warner och Anna Q Nilsson. Stjärnregissören Cecil B. DeMille spelar sig själv i Paramounts inspelningslokaler. I en scen sitter Joe Gillis och läser The young lions, en bok från 1949 som filmatiserades 1958. Till sist ett helt självpåkommet nystan: en assistent vid Paramount Pictures heter Gordon Cole, namne med agent Coopers fantastiskt lomhörde chef i Twin Peaks som spelas av David Lynch som senare gjorde Mulholland Drive som av många - inklusive Lynch själv - har tydliga kopplingar till Sunset Boulevard. Pusslet fortsätter, allt hänger ihop.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Billy Wilders cyniska drama i film noir-stil är vansinnigt intressant, en välförtjänt milstolpe i filmhistoriens ständiga odyssé. Inte mycket mer finns att säga som inte är sagt ovan. Det kryllar av vackra, välkomponerade eller minnesvärda scener och citat; poolscenen i början - och i slutet, Norma Desmonds (Gloria Swanson) promenad nerför trappan i kråkslottet vid Sunset Boulevard där hon förkunnar för kameramannen och regissören Cecil B. DeMille (som spelar sig själv) att "I'm ready for my closeup", bridgepartiet med forna tiders stumfilmselit, begravningen av schimpansen o.s.v. Filmens knappa två timmar stannar aldrig av utan lyckas hålla intresset och intrigen i ständig beredskap mot det oundvikliga och förutsägbara slutet. Sunset Boulevard är lika mycket en uppgörelse med filmens utveckling (ett tema vi tidigare sett i exempelvis Singing In The Rain) och filmbranschens cyniska utnyttjande av människor som ett skarpt kriminaldrama där Joe Gillis (William Holden) sakligt berättar om sitt eget mord. Ett av filmens stora frågetecken är varför man kallar badrummet för "The rainbow room" på nyårsfesten... Det skulle jag vilja veta.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment