Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Utlandagatan 2 i Göteborg.
Roberts betyg: 4+Kommentar: Första delen av filmen är uppe på en slät femma. Drillinstruktören Hartman (som i verkligheten var pensionerad drillinstruktör vid tiden för inspelningen) gastar och gormar sina mariner ner i och genom kängsulorna. Kubricks kirurgprecisa bildkompositioner tillsammans med den mörkhumoristiska nedbrytningen av unga människor smakar halsgropsskratt och vansinne i samma tugga. Allt är en tratt, en flaskhals mot den drömska blånatten på toaletten där Pyle panntittar genom kameran, lömskler och släpper lös avtryckarfingret.
Andra delen i Vietnam är också bra, men kommer inte upp på högsta nivån. Här kan jag faktiskt tycka att Plutonens djungelscener - som filmscener betraktade - får mig närmare kriget än Jackets stadsbildsstrider. Scenen med lilla krypskyttan får inte samma fäste i mig som Plutonens bymassaker. Dock - jag har egentligen ingen aning om hur det var eller såg ut - allt jag vet om Vietnamkriget har jag lärt mig av USA.
Hela filmen är inspelad i England, i östra London, med plastpalmer och murbräckor till hjälp för att skapa trovärdiga miljöer. Mig övertygade de i alla fall. Starkt foto och en för mig klockren kritik av krig och förberedelse till krig placerar Full Metal Jacket högt upp på fyran.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Mästerregissören Stanley Kubrick som vi har haft den stora glädjen att följa i några storartade filmer under det här projektet; Barry Lyndon, Shining och Dr Strangelove för att nämna några, gör här en film som bjuder på samma fototeknik och absurda galenskap som i flera av hans andra filmer. Det känns inte som en slump att denne Kubrick har hela nio filmer med i boken 1001 filmer du måste se innan du dör. Det ligger någonting i det. Full Metal Jacket är egentligen två filmer i en varav hela den första delen utspelas på militärbasen Parris Island och den andra delen i Vietnam under kriget. Dessa delar är väldigt olika i uppbyggnad och handling. Filmen börjar på ett mycket högt betyg som tyvärr sjunker. Kubricks känsla för bildkomposition, hans skiftande mellan det kollektiva vansinnet i militärdrillningen och det subjektiva perspektivet i soldatkaraktärerna, det närmast löjliga men samtidigt skrämmande i dessa karaktärer och den absurda svarthumorn som gång på gång fastnar i halsen gör ändå att filmen hamnar på en fyra. Det är inte Kubricks bästa film men den ger ett helt annat perspektiv än andra Vietnamskildringar vi har sett, som Plutonen och Deer Hunter, och förtjänar definitivt att finnas med i boken.
No comments:
Post a Comment