Originaltitel: Ferris Bueller's Day Off (1986) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3
Kommentar: Anyone? Anyone? Torra lärarens frågande upprepning är nog det roligaste i hela filmen, vilket innebär att det inte är så där jätteroligt särskilt ofta. Matthew är gulligullig i sängen, lurar sina föräldrar att han är krasslig och spenderar en hel dag på stan med flickvän, kompis, lyxlunch, museum (?) och twistar och shoutar i nån parad. Skolans rektor ska till varje pris sätta dit Ferris. Kompisens farsas dyrgrip backas ut genom glasgaraget. Det var spännande och klockrent förr, idag känns det lite trögt. En söndagsrulle med pizza som välbehövlig krydda.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Jag gillade den här filmen första gången jag såg den. Nån gång i slutet av 80-talet. Nu känns den mest krystad. Regissören John Hughes gör det han brukar - en tonårsfilm med psyksjuk skolpersonal, hippa såväl som missförstådda tonåringar, lättlurade föräldrar, heterofuckingnormativt tonårsslisk och soliga dagar i det förlovade möjligheternas land. Ibland gör han det bra. Som i Breakfast Club till exempel. Ibland mindre bra. Som i Fira Med Ferris. Det blir några skratt men aldrig riktigt från djupet.
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3Kommentar: Anyone? Anyone? Torra lärarens frågande upprepning är nog det roligaste i hela filmen, vilket innebär att det inte är så där jätteroligt särskilt ofta. Matthew är gulligullig i sängen, lurar sina föräldrar att han är krasslig och spenderar en hel dag på stan med flickvän, kompis, lyxlunch, museum (?) och twistar och shoutar i nån parad. Skolans rektor ska till varje pris sätta dit Ferris. Kompisens farsas dyrgrip backas ut genom glasgaraget. Det var spännande och klockrent förr, idag känns det lite trögt. En söndagsrulle med pizza som välbehövlig krydda.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Jag gillade den här filmen första gången jag såg den. Nån gång i slutet av 80-talet. Nu känns den mest krystad. Regissören John Hughes gör det han brukar - en tonårsfilm med psyksjuk skolpersonal, hippa såväl som missförstådda tonåringar, lättlurade föräldrar, heterofuckingnormativt tonårsslisk och soliga dagar i det förlovade möjligheternas land. Ibland gör han det bra. Som i Breakfast Club till exempel. Ibland mindre bra. Som i Fira Med Ferris. Det blir några skratt men aldrig riktigt från djupet.
No comments:
Post a Comment