Originaltitel: Dangerous Liaisons (1988) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Sanne, Hackås.
Roberts betyg: 3
Kommentar: En bedårande John Malkovich dominerar den här franska 1700-talshistorien totalt. Jag kan inte se någon annan än honom i huvudrollen. Han verkar ha ett oändligt antal lägen, miner, ögonblick, reaktioner i sig och han levererar med vad jag uppfattar som lekfull lätthet och precision. Den sinnessjukt vackra Michelle Pfeiffer glimmar stundtals till, men jag upplever inte att det slår gnistor mellan henne och Malkovich – vilket det borde göra, det är liksom poängen om jag har fattat det rätt. Jag tror inte på dem ihop, men litar fullständigt på dem isär. Lika välplacerad och direkt som Malkovich är, lika malplacerad och offside är Keanu Reeves som en tafflig ung älskare. Jag får vakna mardrömmar om På drift mot Idaho där han var minst lika uppstoppad av sina repliker. Har han ingen agent?
Om jag bortser från Malkovichs insats är filmen rätt dålig. Malkovich utmanas att förföra den gifta och kyska Pfeiffer och efter att knappt ha försökt är hon plötsligt dödligt förälskad i honom. Det fanns ju faktiskt nästan två timmar att bygga lite katt och råtta-lek på. Det känns lite obalanserat helt enkelt. Huvudintrigen blir nån slags sidospår där luften tar slut efter halva filmen. På slutet blir det nästan pinsamt med fäktning och brev och ”tell her I love her”. Dock finns det några guldkorn; när Uma Thurman svimmar efter att hennes mamma tar fram Umas brevgömma. När Malkovich trippar baklänges för att försvinna efter att ha lekt gömma nyckeln. Den mycket behagliga slutscenen; äntligen får hon ta av masken.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: En medioker film med en imponerande skådespelarlineup; Glen Close spelar den hämndlystna markisinnan Merteuil och får godkänt för den prestationen, John Malkovich insats som vicomte de Valmont får ett plus i kanten, Michelle Pfeiffer är självskriven som den vackra och kyska madonnan madame de Tourvel, en mycket ung Uma Thurman är så långt ifrån sin stjärnroll i Kill Bill som möjligt när hon spelar den naiva Cécile och Keanu Reeves gör överraskande en halvtaskig roll som Céciles stora kärlek. Scenen för historien är franskt 1700-tal och en dekadent överklass som inte har annat att göra än att intrigera och glida runt i överspända poser. Handlingen är kortfattat beskriven en erotisk och hämndlysten såpa där Close och Malkovich smider planer och bedriver vadslagning om hur de ska hämnas och förföra filmens alla andra karaktärer. Det är en småtråkig intrig som hettar till först på slutet när hela historien får sin dramatiska upplösning. Farligt begär är ett halvsegt kostymdrama som kippar efter luft. Spänn upp korsetten börja andas.
Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Sanne, Hackås.
Roberts betyg: 3Kommentar: En bedårande John Malkovich dominerar den här franska 1700-talshistorien totalt. Jag kan inte se någon annan än honom i huvudrollen. Han verkar ha ett oändligt antal lägen, miner, ögonblick, reaktioner i sig och han levererar med vad jag uppfattar som lekfull lätthet och precision. Den sinnessjukt vackra Michelle Pfeiffer glimmar stundtals till, men jag upplever inte att det slår gnistor mellan henne och Malkovich – vilket det borde göra, det är liksom poängen om jag har fattat det rätt. Jag tror inte på dem ihop, men litar fullständigt på dem isär. Lika välplacerad och direkt som Malkovich är, lika malplacerad och offside är Keanu Reeves som en tafflig ung älskare. Jag får vakna mardrömmar om På drift mot Idaho där han var minst lika uppstoppad av sina repliker. Har han ingen agent?
Om jag bortser från Malkovichs insats är filmen rätt dålig. Malkovich utmanas att förföra den gifta och kyska Pfeiffer och efter att knappt ha försökt är hon plötsligt dödligt förälskad i honom. Det fanns ju faktiskt nästan två timmar att bygga lite katt och råtta-lek på. Det känns lite obalanserat helt enkelt. Huvudintrigen blir nån slags sidospår där luften tar slut efter halva filmen. På slutet blir det nästan pinsamt med fäktning och brev och ”tell her I love her”. Dock finns det några guldkorn; när Uma Thurman svimmar efter att hennes mamma tar fram Umas brevgömma. När Malkovich trippar baklänges för att försvinna efter att ha lekt gömma nyckeln. Den mycket behagliga slutscenen; äntligen får hon ta av masken.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: En medioker film med en imponerande skådespelarlineup; Glen Close spelar den hämndlystna markisinnan Merteuil och får godkänt för den prestationen, John Malkovich insats som vicomte de Valmont får ett plus i kanten, Michelle Pfeiffer är självskriven som den vackra och kyska madonnan madame de Tourvel, en mycket ung Uma Thurman är så långt ifrån sin stjärnroll i Kill Bill som möjligt när hon spelar den naiva Cécile och Keanu Reeves gör överraskande en halvtaskig roll som Céciles stora kärlek. Scenen för historien är franskt 1700-tal och en dekadent överklass som inte har annat att göra än att intrigera och glida runt i överspända poser. Handlingen är kortfattat beskriven en erotisk och hämndlysten såpa där Close och Malkovich smider planer och bedriver vadslagning om hur de ska hämnas och förföra filmens alla andra karaktärer. Det är en småtråkig intrig som hettar till först på slutet när hela historien får sin dramatiska upplösning. Farligt begär är ett halvsegt kostymdrama som kippar efter luft. Spänn upp korsetten börja andas.
No comments:
Post a Comment