Filmen sågs på Internet av Robert i Visby och Jimmy i Östersund.
Roberts betyg: 4+Kommentar: Öppningsscenen - när molnet skär månen och bladet ögat - är för den oförberedde en riktig ansiktsskrynklare. Sedan följer en rad obegripliga scener som ändå känns ihophållna. Kanske av det muntert psykotiska soundtracket, kanske av obegripligheten. Jag tvekar mellan att sätta ett lågt eller högt betyg. Jag väljer det höga beroende på dagsformen. Den här filmen gör mig oerhört nyfiken på att forska mer i vad de olika scenerna kan betyda. Vad säger de till mig och vad har de sagt till andra? Jag får en känsla av att det gömmer sig ett symbolspråk bakom de rörliga bilderna; som ett osynligt bläck. Filmen berör mig, men jag vet inte riktigt hur. Den liknar ingen annan film jag sett, och då har jag ändå sett den förut.
Jimmys betyg: 2 -
Kommentar: Jaha. 16 minuter fransk surrealistisk stumfilm av Luis Buñuel och Salvador Dali. Helt utan handling och logik. För mig är den som en obehaglig dröm; myror som kryper ur ett hål i handen, en rakkniv som skär upp ett öga, en man som släpar ett piano, samma man som antastar en kvinna vars nakna bröst plötsligt blir en rumpa... De bisarra scenerna avlöser varandra ackompanjerat av ett läckert tangosoundtrack. Att filmen hyllas av David Lynch och att den provocerade sin samtid till förbannelse räcker dessvärre inte för att få mitt okritiska gillande. Jag tycker den är svår och konstig. Lite rolig emellanåt men mest obehaglig. Svenska Wikipedia sammanfattar filmen på ett fantastiskt sätt: "Den var gjord för att få folk att må dåligt; om någon tyckte om filmen skulle Buñuel bli besviken". Jag tyckte inte om den. Så Buñuel kan nog ligga lugnt i sin grav.
No comments:
Post a Comment