Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund.
Roberts betyg: 4
Kommentar: Marty (Ernest Borgnine) är en 34-årig slaktare som inte får till det med damerna. Hans morsa är på honom utav bara helvete om detta. Han springer på disco och försöker hänga på. Limmar och famlar. Han är älskvärd, men hittar ingen att älska. Tills han träffar vanliga, hederliga, trevliga Clara (Betsy Blair). Då vänder det. Låter ju som en helt ofantligt tråkig och uttjatad historia, men tack vare särskilt Borgnines supernaturliga och trovärdiga skådespeleri dras jag med i den här rullen som vore det filmen om mig själv. Förmodligen är det väl därför den blivit så hyllad; de flesta kan känna igen sig i situationen, och det handlar inte om nåt annat än att man vill bli omtyckt och ha nån att tycka om. Om man nu verkligen vill det, men det är ju en annan femma. Minns särskilt en tidig scen på puben när Marty och hans polare sitter och snackar om vad de ska göra på kvällen. Ölen, tristessen, det gamla malandet. Tempot i den scenen ligger väl på under 1 bpm, men just därför blir den så oerhört kraftfull och autentisk. En pangöverraskning, den här rullen!
Jimmys betyg: 4+
Kommentar: Återigen en överraskning av stora mått. På pappret väntar jag mig en rätt trist och intetsägande film om egentligen ingenting. Vardagligt ointressant. Men istället blir det en alldeles underbar spegling av ett liv som de flesta kan känna igen sig i. Den ensamme människans längtan efter någon. Att bli sedd och omtyckt. Ernest Borgnine spelar Marty som i alla sina uttryck förkroppsligar denna känsla och han gör det med sådan värdighet att jag fullkomligt häpnar. Filmen är så mycket mer än ett romantiskt drama. Det är en sociologisk studie, ett karaktärsdrama, en feelgoodfilm som på allvar bottnar i något djupt mänskligt. Tack för denna upplevelse.
No comments:
Post a Comment