Filmen sågs på Youtube hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: En resa i psykets översvämmade korridorer, en balansgång på randen till galenskap. En journalist på jakt efter sanningen, den verkliga bilden, hittar pusselbitarna inne på ett mentalsjukhus. Krigshistorier, opera, kommunism. Svartvit realtid med minnen, mardrömmar och föreställningar i färg. Mordgåtan som ska lösas. Vem är då Sloan, den mördade? Amerika? Drömmen? Klaustrofobisk tvångströjerulle. Golvroddaren glömmer jag aldrig.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Snyggt foto av Stanley Cortez vars alster vi tidigare fått njuta av i Trasdockan och i den nyligen sedda De Magnifika Ambersons. Energiskt, spretigt och vanvettigt. Ungefär som karaktärerna på mentalsjukhuset där journalisten Johnny, i sin ivriga jakt på Pullitzerpriset, låter sig stängas in för att avslöja en mördare. Väl inne påbörjar han sin utredning vilket i ärlighetens namn går sådär. Han blir mer och mer galen av miljön och hans fakediagnos tycks allt mer avlägsen. Shock Corridor är en väl framförd B-film som bjuder på spänning och överraskningar men som tyvärr lämnar en liten känsla av besvikelse. Den skruvade stämningen skapar hela tiden en känsla av att något inte stämmer. Jag förväntar mig liksom att filmen plötsligt ska ta en helt annan vändning vilket den inte gör. Johnny blir galen och högst sannolikt kvar på sjukhuset. Punkt. Kanske hade jag önskat lite mer kreativitet och innovation i detta avseende. Patienterna på sjukhuset är dock en brokig skara med allt från en svart man som ser sig som medlem av Ku Klux Klan till en stor man som hävdar att han är en berömd operasångare. Plötslig ror dessutom en man förbi på golvet. Utan båt. Såna detaljer och skarpa karaktärsdrag är fantastiska element som bidrar till en snygg psykestetik. Bra film trots allt.
No comments:
Post a Comment