Filmen sågs på Netflix hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Här gäller det att hänga med i svängarna. Drömmar i drömmarna visar sig vara drömmar i framtiden. Om det inte bara är en dröm, vill säga. Efter en stark öppning vässas intresset för hur den här säcken ska knytas ihop, men jag är osäker på om den nånsin knyts ihop? Efter filmen sitter jag lite med känslan att budgeten tog slut, både i manus och produktion. Jag ser framför mig en stor metamixer där ett par guldfiskar häller ner filmer som Elefantmannen, Matrix, Memento, Fight Club och Doktor Caligari. Fiskarna drar igång på full effekt och går och tar ett par ordentliga shotbrickor. När de kommer tillbaka häller de upp mixerinnehållet i en rostfri pastejform, skickar in i ugnen på 225 grader i nån halvtimme, tar ut, låter svalna på galler, skivar och lägger upp på salladsbädd på handvrängt silverfat. Rätt ut i matsalen där gästerna har försvunnit! För de var en dröm! Eller hade guldfiskarna bara dåligt minne? Ingen får nånsin veta, eventuellt. Vad som döljer sig bakom masken är en ny mask, och en till, och en till.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: En gåtfull Lynchisk historia som för tankarna till filmer som Mulholland Drive, Matrix och Total Recall. Det börjar med att César (Eduardo Noriega) en självgod, förmögen och rätt osympatisk kille träffar sin drömtjej Sophia (Penelope Cruz). Dagen efter råkar han ut för en olycka och blir svårt vanställd. Plötsligt vaknar han upp inspärrad och anklagad för mord. Där någonstans blir filmen en paranoid gåta som på ett helt oförståeligt, men ändå ganska smart, sätt blandar dröm och verklighet, skapade minnen och erfarenheter. Vad har hänt och vad har inte hänt? Det gjordes en amerikansk nyinspelning några år senare, Vanilla Sky, med Tom Cruise i huvudrollen.
No comments:
Post a Comment