Originaltitel: Ničija zemlja (2001) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4-
Kommentar: När den har fått ligga några dagar i tankemarinad så växer den till sig lite tycker jag. Skyttegravsdrama som sätter fingret på flera ömma punkter. Vem startade kriget? Vad innebär det att vara neutral, går det överhuvudtaget? Vad är medias drivkrafter i krigsrapportering? Vad gör egentligen de beslutande på maktpositioner för att förhindra fortsatta strider? Kan den enskilde göra skillnad?
I princip hela filmen utspelar sig i ett lerigt ingenmansland mellan två frontlinjer, det är bara ett par kontorsscener och några "riktiga" nyhetsinslag som pusslas in i historien. Just där, i mellanrummet, finns det tid att ställa frågorna till varandra. Och skulden förflyttas beroende på vem som har geväret i hand. Historien skrivs av den som har möjlighet och makt att berätta den. En cyniskt placerad hoppmina utgör en nerv genom hela filmen; hur ska det egentligen gå med den där stackaren som vilar på sin död? Och slutet rått, allting rått. Eskalering, raseri, trångsynthet och triggerhappiness resulterar i mer död och bedrövelse. Allt känns onödigt, tragiskt och på samma gång undvikligt och oundvikligt. Det spelar ingen roll vilken konflikt det handlar om, mönstren är alltid desamma. Krig är ett medel som används av olika krafter med olika syften. De leende nyhetscheferna när det går åt helvete i live-TV. Finns de verkligen? De höga hönsen som skyler över, arrangerar täckmantlar. Soldaterna på fälten, i skogarna, i dikena. Vad är det som ska försvaras? Vad ska man göra med skulden, med felet? Det är ditt fel, för jag har geväret.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Jag väntar och väntar och känner efter. Men den vill inte växa till sig. Den vill bara inte. Tyvärr måste jag säga för jag vill verkligen tycka om den här mer än jag faktiskt gör. Den skulle kunna vara så mycket mer. Hela ansatsen, det nerviga spelet i skyttegraven, det psykologiska övertaget som hela tiden växlar, det politiska, etniska och mediala maktspelet. Det finns så bra förutsättningar som filmen dessvärre inte lyckas särskilt bra med att förvalta. Samtidigt finns det en hel del intressanta och starka scener som definitivt gör filmen klart sevärd. Och frågorna den ställer, det meningssökande i det meningslösa som nånstans ändå blir en meningsfull upplevelse.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment