Filmen sågs på TriArt hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Sergej Parajanov är en helt ny bekantskap. 1800-tal i Ukraina, färgstarkt och dansant med dalsmala ritualer, sånger, verser och en hel del slagsmål. Folklore är ju ett ord man skulle kunna svänga sig med. En kärlekshistoria inbakad där nånstans, men fotot är ju vad som biter sig fast ordentligt från den här titten. Vissa sinnessjuka åkningar, pärlflimmer i förgrunden och vinklar från andra sidan. Yuri Ilyenko visste vad han gjorde. En hel del stumfilmstitlar bryter av, och märkligast av allt är väl semidubbningen. Får känslan av simultantolkning från motsvarande norska till svenska, eller tvärtom.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Det finns en underliggande berättelse om olycklig kärlek i De Blodröda Hästarna. (Jag fattar fortfarande inte var dalen kommer in.)En kärlek mellan Ivanko och Marisjka. De kommer från rivaliserande familjer, hon dör, han gifter om sig med Palagna, hon är otrogen med en trollkarl, Ivanko huggs ner på en bar. Ungefär så. Sorgligt men sant. Men det är inte det som är behållningen av den här filmen. Istället är det Yuri Ilyenkos foto som stundtals briljant. Svåra, närmast omöjliga, kameraåkningar. Och så färgerna. Och musiken. Irriterande och påträngande men ändå fullständigt självklar. Sergej Paradzjanov har ännu en film i boken. Granataäpplets färg. Det kan bli spännande.
No comments:
Post a Comment