Originaltitel: All Quiet On The Western Front (1930) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Headweb av Jimmy på Regementsgatan 36 A och Robert i Ol´Barber House i Utvängstorp.
Roberts betyg: 4-
Kommentar: Första världskriget och jag funderar på det här med stridsscener. Det känns som att de i den här filmen är en föregångare till i princip alla krigsfilmer jag har sett. Men vad jag klurar på är hur "verkliga" scenerna är. Att de är välgjorda och imponerande råder det inget tvivel om, men var det ungefär så det såg ut? Är det ungefär så det ser ut i krig? Allt jag vet om krig har jag sett på film. Jag tänker till exempel på Ruben Östlunds kortfilm Händelse vid bank som skildrar ett bankrån sett utifrån banken, från ett och samma ställe. Hur lite action det är när man ser det från bara en synvinkel. Inga scener inifrån de hjälmbärande rånarna, inga flås, inga skakiga bilder, inget adrenalin, inga klipp. Hur ser ett krig ut egentligen? Rent filmiskt är det nog ingen hit att göra en drygt två timmars krigsfilm på det sätt som Händelse vid bank är gjord - då hade den förmodligen inte kommit med i 1001-boken i alla fall.
Jag tyckte väl att jag kände igen producentens namn, Carl Laemmle jr, och mycket riktigt låg han bakom både Dracula och Frankenstein som vi tidigare betat av. Hans far Carl Laemmle grundade Universal Pictures, eller Universal Studios, eller Universal - vad fan det nu heter.
"Nach Paris" står det på svarta tavlan i klassrummet där de tyska pojkarna indoktrineras av sin magister. Ut och kämpa för fäderneslandet, ut i krig, stolt och stark. Och pang i hjälmen med den iögonfallande spetsen, ute i fält är det inte som de tänkt. Smutsigt, lerigt, regnigt, död, skrik, blod och hunger. Och till vad nytta?
Det är som tidigare skrivet stridsscenerna som är nåt att hänga i granen - de lugnare scenerna blir ofta väldigt teatraliska och överspelade. Där tycker jag att remaken från 1971 är klart bättre, särskilt i scenen där Paul hamnar i en grop med fransmannen som inte vill dö. Dels ser ju fransmannen lite för komisk ut där han sittligger med ett litet flin och dessutom ändrar han ansiktsutryck ganska rejält mellan klippen när han är död. Även scenerna där tyskarna stöter på och bjuds in av några franska kvinnor är bättre i den senare versionen. I den här rullen känns det som en passage med tydlig farskänsla. När männen efter vad jag antar är flera månaders avhållsamhet i skyttegravarna kommer smygande med varsin bamsesalami i erigerat tillstånd är det svårt att hålla sig för skratt. En liten pärla är händerna på en soldat som hänger kvar i taggtråden efter att kroppen exploderats bort av en granat eller bomb. Det känns krigiskt, meningslöst och effektfullt.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Lewis Milestone filmatisering av Remarques roman är ett gripande antikrigsdrama som trots sina 80 år håller en riktigt hög kvalitet. De spektakulära stridsscenerna är ambitiösa och är fullt mätbara med flera av de moderna krigsfilmer som gjorts. Jag gillar särskilt bildspråket, speciellt i de scener som filmas genom fönster, dörröppningar och skottgluggar. Filmen handlar om en grupp tyska skolpojkar som efter ivrigt propagerande från sin lärare söker frivilligtjänst till första världskriget. Idealen förändras snabbt och krigets meningslöshet blir vardag för soldaterna som dör en efter en. Tyvärr är den alldeles för lång och som flera av de tidiga 1900-talsfilmerna lite för dramatiska och omständliga. Lew Ayres gör en trovärdig rolltolkning som den unga soldaten Paul Bräumer. Ironiskt nog blev han offentligt fördömd när han under andra världskriget vägrade bära vapen. Istället tjänstgjorde han en period som sjukvårdare.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment