Originaltitel: Forbidden Planet (1956) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet i Jaktsalen på Villa Val Lemme i Italien.
Roberts betyg: 3-
Kommentar: Förbjuden värld ska vara inspirerad av Shakespeares pjäs Stormen, och Robby the Robot - som introducerades i filmen - dyker upp i olika sammanhang så sent som långt in på 2000-talet. Den lite obehagliga blandningen av bedrövlig dialog, sjukt stelt skådespeleri och vissa riktigt imponerande specialeffekter gör att den här rullen faktiskt sätter sig. Fotspåren i sanden, trappstegen som trycks ner, väggen som raseras - det är skickligt gjort, även om jag inte vet hur. Att både videobandet och videobandspelaren är så till åren komna att skådespelarnas ansiktsfärg konstant växlar mellan hud och grönt ger en lite extra B-filmstouch. Riktigt illa är det när besättningen ska skjuta det osynliga monster som är en klockren förlaga till Rovdjuret. Laserpickadoller i all ära, men lite extra regi åt skådespelarna där hade inte skadat. Jag gillar också temat med det undermedvetna och hur monstret finns inuti och utanför. Riktigt underlig film faktiskt.
Jimmys betyg: 2+
Kommentar: Jag blir inte klok på den här filmen. För det första spelar Leslie Nielsen en av huvudrollerna 30 år innan Den Nakna Pistolen men med exakt samma kroppsspråk och med repliker som Frank Drebin mycket väl skulle kunna ha uttalat. Det är svårt att ta det riktigt på allvar. För det andra stör jag mig på de kvasiintellektuella teknikaliteterna som präglar filmen berättelse. Det är oerhört tröttsamt att försöka hänga med och bringa ordning i doktor Morbius tekniska utläggningar. För det tredje så är Morbius dotter en märklig person i kortkort som förför rymdexpeditionens kärlekstörstande män. Det hela blir oerhört löjligt. För det fjärde så är roboten Robby, en mångsidig men fånig plåtniklas, rätt enerverande. Han måste för övrigt ha inspirerat en annan enerverande guldrobot i ett annat rymdepos 20 år efter den här filmen. Den B-filmskaraktär som präglar Förbjuden Värld gör den till ett överambitiöst amatörskådespel som lägger ribban alldeles för högt. Ändå kan jag inte låta bli att känna något slags oförklarligt intresse för den här filmen. Eller kanske är det just på grund av ovanstående...
Filmen sågs på internet i Jaktsalen på Villa Val Lemme i Italien.
Roberts betyg: 3-Kommentar: Förbjuden värld ska vara inspirerad av Shakespeares pjäs Stormen, och Robby the Robot - som introducerades i filmen - dyker upp i olika sammanhang så sent som långt in på 2000-talet. Den lite obehagliga blandningen av bedrövlig dialog, sjukt stelt skådespeleri och vissa riktigt imponerande specialeffekter gör att den här rullen faktiskt sätter sig. Fotspåren i sanden, trappstegen som trycks ner, väggen som raseras - det är skickligt gjort, även om jag inte vet hur. Att både videobandet och videobandspelaren är så till åren komna att skådespelarnas ansiktsfärg konstant växlar mellan hud och grönt ger en lite extra B-filmstouch. Riktigt illa är det när besättningen ska skjuta det osynliga monster som är en klockren förlaga till Rovdjuret. Laserpickadoller i all ära, men lite extra regi åt skådespelarna där hade inte skadat. Jag gillar också temat med det undermedvetna och hur monstret finns inuti och utanför. Riktigt underlig film faktiskt.
Jimmys betyg: 2+
Kommentar: Jag blir inte klok på den här filmen. För det första spelar Leslie Nielsen en av huvudrollerna 30 år innan Den Nakna Pistolen men med exakt samma kroppsspråk och med repliker som Frank Drebin mycket väl skulle kunna ha uttalat. Det är svårt att ta det riktigt på allvar. För det andra stör jag mig på de kvasiintellektuella teknikaliteterna som präglar filmen berättelse. Det är oerhört tröttsamt att försöka hänga med och bringa ordning i doktor Morbius tekniska utläggningar. För det tredje så är Morbius dotter en märklig person i kortkort som förför rymdexpeditionens kärlekstörstande män. Det hela blir oerhört löjligt. För det fjärde så är roboten Robby, en mångsidig men fånig plåtniklas, rätt enerverande. Han måste för övrigt ha inspirerat en annan enerverande guldrobot i ett annat rymdepos 20 år efter den här filmen. Den B-filmskaraktär som präglar Förbjuden Värld gör den till ett överambitiöst amatörskådespel som lägger ribban alldeles för högt. Ändå kan jag inte låta bli att känna något slags oförklarligt intresse för den här filmen. Eller kanske är det just på grund av ovanstående...
No comments:
Post a Comment