Originaltitel: Our Hospitality (1923) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i köket på Villa val Lemme, Italien.
Roberts betyg: 2
Kommentar: Detta är, om jag förstått det rätt, den första Keatonfilmen i boken, men eftersom vi ser den sist av alla hans filmer blir det lite underligt. Många av ingredienserna som återfinns i Keatons efterkommande filmer dyker upp i Krut, Kulor Och Kärlek. Prologen, den långsamma inledningen, Keaton stannar framför ett hus och går in, tåg, rälsväxlar, explosioner, forsande vatten, en kvinna som ska räddas, snubblandet, de ibland ganska krystade finurligheterna. Just i denna rulle känns det dock som att klistret verkligen fått fäste under filmremsan. Det åks en väldans massa tåg utan att det egentligen leder nånvart. Två saker tar jag med mig från denna filmen. 1. En bild av Keatons drömhus spelas upp och krossas bokstavligen. Kan det vara första gången det greppet används på film? 2. Den teckandefilmliknande scenen med repet och de båda som drar med varandra i fallet. Väntan på rycket och Keatons min under tiden. Fint. Tack för dig, Buster!
Jimmys betyg: 2+
Kommentar: Keaton har många filmer med i boken. Väldigt många. Just när man trott att man är klar med honom dyker han upp igen. Stenansiktet är där, stuntsen är där, de diverse olika färdmedlen finns där, vanligtvis tåg, en kvinna som föremål för Keatons kamp mot omvärlden slängs in i historien. Han har ett koncept vår käre Buster och han viker inte en tum från det. Känns som att det finns en slags Keaton-dogma, en mall för hur han gör sina filmer där alla ingredienser och händelser bara kan checkas av. Det blir aningens tråkigt efter att ha sett ett antal filmer. Jag beundrar Keaton som filmskapare men passar på denna. Check. Och tack.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment