Filmen sågs på Headweb av Jimmy på Regementsgatan 36 A och Robert i Jaktsalen på Villa val Lemme, Italien.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: En lite bättre film än alla andra miljontals varma komedier. Främst tack vare Nicholson och MacLaine. Nicholson har verkligen inte bråttom någonstans i sin gestaltning av den avdankade astronauten. MacLaine är bäst när hon låter minspelet tala. Utbrottet vid middagsbordet när hon får reda på att hon ska bli mormor har både en fantastisk tystnad följd av en pinsamt löjlig vrede. Hade hon bara lugnt men imploderande förklarat att hon inte var glad att bli mormor hade det blivit tusen resor bättre. Samma sak för övrigt med alla hennes utbrott i filmen. Klassikern på slutet när Winger säger hej då till sina barn är just en klassiker på grund av den yngste sonens ansiktsuttryck. Sorgligt, ja visst! Härligt! I övrigt en lite väl utdragen historia, lite för mycket smör på mackan.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Jag intalar mig själv att jag egentligen har ett inbyggt motstånd till den här typen av amerikansk feelgoodfilm som spelar på de allra smörigaste strängarna. Men efter Ömhetsbevis är det kanske dags att krypa till korset. Den här är faktiskt helt okej, till och med ganska bra. Debra Winger är väl godkänd i rollen som den envisa dottern Emma men det är framför allt i spelet mellan mamman Aurora (Shirley MacLaine) och grannmannen Garrett (Jack Nicholson) som filmen verkligen lyfter. Ömhetsbevis är ett melankoliskt familjedrama där relationen mor och dotter är i fokus. Regissören James L. Brooks lyckas berätta historien utan att bli alltför sentimental vilket är ett ordentligt plus... även om blicken blir lite blank mot slutet.
No comments:
Post a Comment