Originaltitel: It's A Wonderful Life (1946) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Masthuggsliden 14 i Göteborg.
Roberts betyg: 4-
Kommentar: Två filmer i en. Den första väldigt jordnära och till en början väldigt välgjord om den frustrerade George som vill leva sin dröm, men som fastnar i hemhålan. Lite väl lång - den kunde kortats med en tredjedel och den tredjedelen kunde lagts på andra delen av filmen där George vid sitt eget självmordsräcke får besök av en ängel han själv måste rädda ur det iskalla vattnet. Just där en väldigt snygg scen när George dyker ner från bron och man ser märkena i snön på räcket där han haft armarna (även om det väl inte stämmer, han drar ju armarna längs med räcket, men i dykscenen är det bara två smala avtryck?). Underbart sentimentala orsak och verkananalyser när George får tillbringa tid i hemhålan som om han aldrig funnits. Inte särskilt långt till Tillbaka till framtiden, men svartvitt. Mycket skulle varit annorlunda, mycket skulle varit sämre. Och det känns bra. Det känns bra för George att sedan få komma tillbaka till den första verkligheten, och det känns bra för mig. Det känns bra för alla. Bra.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Amerikansk feelgood i juletid. George Bailey (James Stewart) har stora drömmar som sträcker sig långt utanför det lilla samhället Bedford Falls men omständigheter gör att han blir kvar och övertar sin fars lokala sparbank som hjälper vanligt folk att ha råd med bostäder. Det sticker naturligtvis i ögonen på den giriga kapitalisten och stadsbankiren Potter som gör allt för att den godhjärtade Bailey ska gå i konkurs. Bailey ser sina drömmar grusas en efter en och när han slutligen står på knäna och riskerar både utmätning och fängelse på grund av affärer som den elake Potter haft ett finger med i ser han bara en utväg... Det är en film om drömmar, om solidaritet och om kärnfamiljens lyckliga slut men det är lika mycket en film om "tänk om...". Den har ett bra driv och även om den på slutet smälter ihop i sentimentalt slisk så gillar jag den.
Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Masthuggsliden 14 i Göteborg.
Roberts betyg: 4-Kommentar: Två filmer i en. Den första väldigt jordnära och till en början väldigt välgjord om den frustrerade George som vill leva sin dröm, men som fastnar i hemhålan. Lite väl lång - den kunde kortats med en tredjedel och den tredjedelen kunde lagts på andra delen av filmen där George vid sitt eget självmordsräcke får besök av en ängel han själv måste rädda ur det iskalla vattnet. Just där en väldigt snygg scen när George dyker ner från bron och man ser märkena i snön på räcket där han haft armarna (även om det väl inte stämmer, han drar ju armarna längs med räcket, men i dykscenen är det bara två smala avtryck?). Underbart sentimentala orsak och verkananalyser när George får tillbringa tid i hemhålan som om han aldrig funnits. Inte särskilt långt till Tillbaka till framtiden, men svartvitt. Mycket skulle varit annorlunda, mycket skulle varit sämre. Och det känns bra. Det känns bra för George att sedan få komma tillbaka till den första verkligheten, och det känns bra för mig. Det känns bra för alla. Bra.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Amerikansk feelgood i juletid. George Bailey (James Stewart) har stora drömmar som sträcker sig långt utanför det lilla samhället Bedford Falls men omständigheter gör att han blir kvar och övertar sin fars lokala sparbank som hjälper vanligt folk att ha råd med bostäder. Det sticker naturligtvis i ögonen på den giriga kapitalisten och stadsbankiren Potter som gör allt för att den godhjärtade Bailey ska gå i konkurs. Bailey ser sina drömmar grusas en efter en och när han slutligen står på knäna och riskerar både utmätning och fängelse på grund av affärer som den elake Potter haft ett finger med i ser han bara en utväg... Det är en film om drömmar, om solidaritet och om kärnfamiljens lyckliga slut men det är lika mycket en film om "tänk om...". Den har ett bra driv och även om den på slutet smälter ihop i sentimentalt slisk så gillar jag den.
No comments:
Post a Comment