Originaltitel: Glory (1989) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Netflix av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: Den här såg man alltid på hyllan nere på Filmtajm på Mölndalsvägen. Stod där outhyrd. Fick alltid stå kvar. Nu var det dags. Faktiskt nice att se en fjunig Matthew Broderick som överste Shaw kragstövla omkring lite napoleonskt. Känns liksom lite mindre uppblåst och mer trovärdigt, just för att det inte riktigt passar in i min gängse bild av militärkaraktärer. Mycket heder och ett helt obegripligt resonemang i en ordväxling mellan Denzel Washington och nån mer jag inte minns. Handlade typ om varför de skulle fortsätta kriga. Det skulle inte gynna någon, och just därför var det bara att fortsätta. Mhmm. Inte som i att fuck it, allt är kört, nu tar vi med oss hela universum ner för sista steget på Glasltrappan. Mer framställt som nåt eftertänksamt och storslaget i tanken. Som nåt storsint. Ja, och sen går de döden till mötes vid Fort Wagner. Tror det var där på stranden jag tänkte på klassiska springscenen i Triumfens Ögonblick. Det gäller att bestämma sig för något, och hålla fast vid det. Gruppaktivitet.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Ännu en film som helt och hållet har gått mig förbi. Mycket märkligt kan jag tycka då det är en amerikansk storfilm gjord under en period då jag var väldigt intresserad av den amerikanska västern i allmänhet och inbördeskriget i synnerhet. Visst är det ett testosterondrama utan pardon men den har ändå en viss skörhet i sig som lyfter. Den är fantastiskt välgjord men tyvärr blir det lite för sentimentalt. Mest intressant tycker jag det är att kunna fylla en rätt väsentlig lucka i det amerikanska inbördeskriget. Tydligen bildades det regementen med endast färgade soldater under kriget och här får vi hänga med Bostons 54:e regemente. De har det inte lätt grabbarna, svårigheter med excercisen och disciplinen är bara något. Tydligen finns det heller ingen överdriven vilja från de högre beslutsfattarna att använda dessa soldater i krig samtidigt som konfederationen försöker skrämma unionen med sin proklamering av vad som kommer att hända de svarta soldaterna om de är med i kriget. Dessutom finns det inre slitningar inom regementet och den motvilliga översten Shaw (Matthew Broderick) försöker göra sitt bästa som mellanchefen som försöker hitta sin plats i hierarkin. Tyvärr övertygar inte Broderick på samma sätt som exempelvis trion Cary Elwes, Denzel Washington och Morgan Freeman. Vändpunkten blir när soldaterna möter ett annat regemente som beordras att plundra och bränna en liten stad, bara för att de kan. En stark scen för övrigt. Efter detta beslutar sig det 54:e att gå i fronten vid anfallet mot ett svårintaget fort. Varför kan man undra? För att bevisa något för sig själva, för de andra regementena? Det blir i varje fall en heroisk ödesmarsch som inte knyter ihop säcken ett ögonblick. Historien fortsätter, frågetecknen finns kvar, människors val är fortfarande och kommer väl för alltid att vara svåra att förstå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment