Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.
Kommentar: James ”Munbloss” Mason är läraren Ed som även i hemlighet extraknäcker som taxiväxlist för att få svarta siffror i budgeten. Tillsammans med frun Lou (Barbara Rush) och deras barnskådespelande son lever de ett kärnmjölksfamiljeliv i ett hus med posters föreställande italienska städer på väggarna; Rom, Bologna och Florens. Även London finns med på ett hörn, med Themsen liksom tecknad såg det ut som. Horribelt. Ed plöjer på, men envisa smärtor som en dag däckar honom visar sig vara nåt oroväckande och dödligt. Ett halvår kvar att leva. Din klocka är fem i tolv. Läkarna ger honom möjligheten att testa en ny pryl: kortison (tydligen uppfunnet på 30-talet läser jag mig till). Det visar sig vara rena mirakelmedicinen. Ed blommar som aldrig förr, undervisar med ny kraft, kör ett Pretty Woman-race i exklusiv klädbutik med frugan och hårddrillar sonen i långpassningarnas ädla konst. Hemmalivet går som på räls. Hushållsassistenten får jobba hårt. Men så kommer kollapsen. Spegeln spricker, krackelerar fullständigt. Ed börjar överdosera, självmedicinera kan du säga. Han traskar steg för steg in i ett kontrollerande skräckvälde med massiva humörsvängningar och börjar skuggdominera både son och fru vilket får mig att tänka på Ivan Den Förskräcklige. Psykosen eskalerar, tar sig till slut bibliska proportioner och kulminerar i att Ed vill lajva Abrahams prövning på berget. Sonen ska få smaka på saxen, tycker Ed. In genom dörren kommer släkting och det blir fight till tivoli-tv, trappan rämnar och Ed knockas. Efter gigantiska mängder sömn och avgiftning vaknar Ed på sjukhuset, omringad av läkare och sina älskade. "Släck solen”. Allt ska bli bra igen, det gäller bara att hålla sig till ordinerad dosering.
Intressant och välspelat om familjepress och medicinering. Tänker på dagens vaccindebatter och olika syner på antidepressiv medicin.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Ett präktigt, småborgerligt, mamma-pappa-barn-liv sätter kulissen för detta melodram. Men bakom den bridgespelande fasaden finns något som skaver och plågar. Pappa Eds hemliga extraknäck vittnar om att det som verkar vara för bra för att vara sant antagligen är det. Sjukdom, ekonomiska bekymmer och medelålderskris döljs och förnekas tills det inte längre finns någon återvändo. Ed faller ihop och får beskedet att han snart kommer dö. Det finns dock ett sätt att bromsa den ödesdigra utgången - det nya läkemedlet kortison. Det är dock viktigt att det tas i ordinerade doser och med största försiktighet. Ed blir snabbt beroende av detta och stoppar i sig mer än vad som är nyttigt för honom. Och för familjen. Till en börjar utvecklar Ed en slags manodepressivitet men ett fortsatt slarvande med medicinen gör att han blir en otrevlig, temperamentsfull patriark med storhetsvansinne. Pojken pressas hårt i både skolarbete och idrott och frun får sig också en släng av sleven när hon anklagas för att vara otrogen med Eds bror. Eds förakt mot sig både sig själv och samhället kulminerar när han som enda utväg ser att döda sin son för att rädda honom från den depraverade värld han själv befinner sig i. Bakom spegeln är en överraskande intressant film med många speglingar till nutiden. Den räds inte att ta i de svåra medicinska frågorna och samtidigt kritisera den stereotypa mallen för familjeliv och småborgerlighet.
No comments:
Post a Comment