Filmen sågs på SVT hos Jimmy och Frida på Rådhusgatan 64 B i Östersund.
Kommentar: Jag funderar på om geväret Winchester ´73 i denna filmen är en så kallad ”MacGuffin”, det vill säga ett mål eller objekt kring vilken historien kretsar, men som inte har någon egentlig eller djupare betydelse. Hitchcock brukade tydligen prata om och använda sig en del av en MacGuffin, exempelvis mikrofilmen i I Sista Minuten. Andra exempel är statyetten i Riddarfalken Från Malta och ordet ”Rosebud” i Citizen Kane. Vad finns det fler för exempel?
Det är riktigt roligt att gevärduellen på slutet innehåller bommar i halvmetersklassen med tanke på att kombattanterna i början av filmen tvingas skyttetävlingsskiljas åt genom att James Stewart lirkar en kula genom en i luften uppkastad metallring i frimärksstorlek.
Dessutom en - som jag tolkar det - homage till Wild Bill Hickock och ”död mans hand”; tvåpar i svarta ess och åttor. I pokerpartiet nånstans mitt i filmen får ena parten kåk med ess och åttor och säger något om att det var nära död mans hand, men blir brutalt överkörd av fyrtal i treor. Filmen Winchester ´73 utspelar sig dock runt nationaldagen 4 juli 1876, och Wild Bill blev skjuten till döds på grund av sin pokerhand först den 2 augusti 1876, det vill säga en knapp månad senare. Jag har svårt att tro att det är ett misstag från filmskaparna, hellre lägger jag pengarna på att det är en liten blinkning.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Första filmen i nya lyan. Det är stort. I dubbel bemärkelse. Filmen däremot är kanske inte lika stor som lägenheten och situationen som sådan. Men en helt okej invigningsrulle. Huvudrollen är ett gevär, ett Winchester repeter årsmodell 1873. Alla revolvermäns, kofösares och indiankrigares våta dröm. Tillsammans med cowboyen Lin McAdam (James Stewart) och antagonisten Dutch Henry Brown (Stephen McNally) så blir geväret ofrivilligt inblandat i ett triangeldrama som drar in en rad färgstarka karaktärer i handlingen. Det är vilda västern så det visslar om det och både frontstage och backstage finns legender som Wyatt Earp, General Custer, Buffalo Bill, Crazy Horse och Young Bull (kan det måhända vara Sitting Bull som åsyftas?). Tempot är högt och historien spännande. Dessvärre så är dialogen stolpig och lite krystad och slutscenen lämnar tyvärr en del att önska. Ändå, en välsmakad västern till söndagskaffet.
No comments:
Post a Comment