Filmen sågs på TriArt hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: En rårealistisk skildring av ett dödsfall i familjen; chocken följt av sorgen följt av ilskan, följt av de interna anklagelserna, förebråelserna, följt av avskärmningen, isoleringen, följt av apatin, följt av gnistan som tänds, isen som lossnar i kanten, det första leendet, stigen som hittas, följt av undersökandet, nyfikenheten, den nytända lågan, följt av resan, skrattet, följt av blicken ut över havet igen, horisonten långt där borta, den ljumma franskitalienska vinden med salt och försoning. Ett Rum I Våra Hjärtan är en helt ok film, till och med riktigt bra och gripande ibland, men jag förstår inte varför den är med i boken. Och så det där med Twin Peaks och Sarah Palmer (Grace Zabriskie) som liksom har lagt beslag på den gråtande mamman. Det är ingen som kommer i närheten av hennes sammanbrott. Twin Peaks borde vara med i boken, trots att det inte är en film. Eller vad säger du, Riket? Danskdjävel.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Nanni Moretti. Italiens Woody Allen har han kallats. Oftast medverkar han själv i sina filmer. Centralt placerad. Med allas blickar på sig. Psykoterapeuten som förlorar sin son i en drunkningsolycka. Familjen som kämpar för att gå vidare. Livspusslet som ska gå ihop. Sonens brevväxlingsflickvän som plötsligt dyker upp. "Vill du ta en dusch?" Ett Rum I Våra Hjärtan är en livsbejakande betraktelse om vardagens skörhet som kommer bäst till sin rätt i pappan Giovannis samtal med sina klienter. Det är excentriskt och allvarsamt, komiskt och rörande. Jag störs lite grann av det relativt höga tempot och snabba scenbytena. När det börjar hetta till lite så klipper man av, byter scen och går vidare. Jag tänker att filmen kanske skulle ha vunnit på att dra ut på scenerna lite mer, låta karaktärerna växa in situationerna. Lite mer långsamhet i den här filmen hade jag önskat.
No comments:
Post a Comment